Bostadsbristen suger – marknadshyror är lösningen

Vi har alla hört skräckhistorierna om studenter som tältar första månaden på terminen, ingenjörer som tackar nej till toppjobb och de oändliga bostadsköerna i landets större städer.

Problemformuleringen är tydlig och uttjatad - alla är överens om att bostadsbristen suger och att något måste göras. Nu undrar vi tre saker:

1. När ska vänstern erkänna att anledningen till att de är emot marknadshyror är att det inte längre skulle vara möjligt att bo på Söder för fem lax i månaden?

I nuläget ser bostadsmarknaden ut så att hyresregleringarna pressar ner hyrorna i till exempel Stockholms innerstad (trots att de ofta är värda det tredubbla i hyra).

But there’s no such thing as a free lunch. Någon betalar för kalaset – vem? En hyresvärd är smart och vill givetvis få ut så mycket hyra som möjligt (även om det hade varit nice om de hyrde ut lägenheter av välvilja).

Så istället för att ta ut en hög hyra i innerstaden – vilket vore det rimliga med tanke på de förmåner som ett sådant boende medför – tar de ut en högre hyra i till exempel förorterna för att kompensera för de uteblivna intäkterna i innerstaden.

Istället för att förortsborna ska subventionera boende på Södermalm borde hyresvärdarna tillåtas ta ut en marknadsanpassad hyra. Smakar det så kostar det.

2. Hur kommer det sig att vi inte har massvält trots att livsmedelsmarknaden inte är sönderreglerad och söndersubventionerad?

Ofta när man pratar om att införa marknadshyror börjar vänstern genast gasta att det skulle leda till att hundratusentals människor skulle bli hemlösa.

Så vitt vi vet sätter ICA, Coop och andra aktörer på livsmedelsmarknaden sina egna priser utifrån utbud och efterfrågan och trots det råder inte massvält.

Det enda som händer är att det finns både billiga och dyra alternativ att välja mellan. Det finns ingen som har ett intresse i att sätta så höga priser att ingen kan bo i bostäderna.

Anledningen till att hyrorna är höga idag är antingen för att efterfrågan överstiger utbudet med hästlängder, eller för att man tvingas till svarta kontrakt där förstahandskontraktsinnehavaren kan ta ut ockerhyror.

3. Var ska pengarna komma ifrån?

Att vänstern presenterar egna lösningar på bostadsbristen kan man inte ta ifrån dem. Men frågan är om mer subventioner och mer skattepengar är lösningen?

Om man leker med tanken att Steffe Löfven och company (alltså staten, mer exakt dina skattepengar) pröjsar för hela bostadsbristkalaset skulle man behöva cirka 30 miljarder kronor i ökade skatteintäkter.

Det här är en kostnad som är helt orimlig att avkräva det svenska folket med tanke på att den genomsnittliga svenska medborgaren inte får behålla ens hälften av sin inkomst.

Detta eftersom det offentliga tar det i skatt och bränner det på bland annat kungafamiljen (så att prinsessan Madeleine kan köpa svindyra väskor),jordbruksstöd (så att EU-bönder kan odla saker som ingen har efterfrågat) och stöd till hemslöjd (behöver vi ens kommentera detta?).

Filip Jovicic, vice distriktsordförande och bostadspolitisk talesperson LUF Uppsala

Amanda Kanange, distriktsstyreledamot LUF Uppsala

---

Vill du läsa mer debatt om bostäder? Läs Ung Vänsters artikel.