Det är dags att vi styr upp lärarprogrammet!

Det har varit en återkommande debatt kring lärarutbildning på riksnivå och dess brister. Många unga väljer att inte fortsätta sina studier till lärare.

Slutsatsen som kan dras av det är att konkurrensen för att bli lärare är liten och inte ett prioriterat yrke när nya studenter skall välja sin utbildning.

Utbildningsfrågan är en av de mest prioriterade frågorna för befolkningen men det glöms ofta bort vilket ansvar som ligger på de enskilda universiteten och studentkårernas inflytande samt ansvar lokalt.

Därför anser vi att Stockholms Universitet måste lyfta frågan om hur vi kan förbättra situationen för lärarstudenterna konkret i och med årets kårval.

Samtidigt vill vi även skapa en opinion utåt för att fler ska ta efter. Mycket ansvar ligger på makthavarna men vi som studenter får inte glömma bort vår egen makt.

Bakgrunden till frågan är att under första mandatperioden av förra regeringen stängdes lärarhögskolan i Stockholm (LHS) och studenterna blev tvungna att flytta ut ur sina nya renoverade lokaler.

Motivationen från Alliansens utbildningsminister var att lärarna skulle få en högre kvalité på utbildningen och anknytningen till forskningen skulle bli bättre när LHS verksamhet införlivades i Stockholms Universitet.

Överföringen från LHS till Stockholms Universitet har inte gått smärtfritt. Det har bland annat resulterat i att lärarstudenterna splittrats över flera institutioner.

Det har inte lett till den ursprungliga idén att arbeta mer med relevant forskning, tvärtom. Det har lett till att mer ansvar lämnas till den enskilda eleven.

För att kunna kvalité-säkra några av de mest samhällsnyttiga programmen som nu Stockholms Universitet fått ta ansvar över så kräver det att man lägger det på en egen institution.

Detta skulle ge möjligheten att utveckla och utvärdera utbildningen bättre och förhindra att elever slussas runt bland olika institutioner som inte naturligt har en samverkan.

Universitetet och kåren behöver ta ett större krafttag för den praktiska delen av lärarutbildningen. Ingen ska riskera att gå utan verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och vi måste arbeta för att studenterna har större inflytande över vart dom önskar att göra sin VFU.

Under ett och samma tak i en institution riktad till lärarstudenterna kan denna prioritering lösas på ett mer effektivt sätt. Det är inte bara en fråga om korta resvägar eller studenternas valfrihet.

Det handlar även om att de handledare som skall ta emot och faktiskt handleda framtidens lärare har både kompetensen och erfarenheten att göra det.

Centralt kan översikten av detta bli effektivare och uppföljningen bli mer gynnsam för både lärarstudenter och handledare.

På sikt skulle detta kunna generera en bättre lärarutbildning och stärka de aktiva lärarnas koppling till universitetet.

Den styvmoderliga behandlingen av lärarna måste upphöra. Det är dessa lärare som senare skall ut i skolorna och utbilda de kommande generationerna.

Deras arbetsinsats är oerhört viktig för att rätta till den ojämna fördelning av studenter vid universitetet som har föräldrar som läst vid högskolan och de som inte har det.

Med det här vill vi inte frånse från de problem som kan rättas till på statligt nivå och debatten om detta som S-studenter förhoppningsvis kommer återkomma till.

Men de lokala frågorna för universiteten måste få ett fokus internt, externt och regionalt.

Styr upp lärarprogrammet!

Emil Hrafn Stensson
Vice-Ordförande, Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm

Ella Tegsten
S-Student

---

Vill du läsa mer om skolpolitik? Läs Ungsvenskarna SDU:s artikel.