Eurovisions mellanakt är ett hån mot alla på flykt

Jag erkänner. Jag är inget Eurovision fan. Hänger sällan med under deltävlingarna och kollar mest på finalen för allmänbildningens skull. Så även nu i år.

Ändock blev jag inbjuden att delta i SVT Edit under gårdagens program i egenskap av Sveriges ungdomsrepresentant i EU, för att diskutera politiken bakom eurovision.

Där fick jag bland annat frågan frågan "Finns det risk att det händer något vi får skämmas för nu när vi håller i Eurovision?"

Detta är vad jag önskar att jag hade sett innan svarade på den frågan:

Jag önskar att jag hade sett dansnumret ”Greypeople” som sändes i tisdagens första semifinal.

”60 miljoner människor är i dag på flykt i världen och Europa står inför sin svåraste utmaning på länge” konstaterar programledarna Petra Mede och Måns Zelmerlöw.

Vad som följer efter är ett dansnummer där dansarna är klädda i grått och har gråmålade ansikten. Numret är vackert, gripande, lidande.

Dansarna illustrerar genom sina rörelser människors flykt, deras resa över havet och så tillslut deras ankomst till det förlovande landet. Där tvättar de av sina gråa ansikten och får färg, tillbaka sin identitet.

Sedan hoppar dansarna in i publiken där de omfamnas och deras händer lyfts mot skyn tillsammans med glada besökare.

Dansen blir hyllad. Människor är hänförda. Allt är frid och fröjd. Om det bara inte vore för den lilla detalj att verkligheten inte ser ut så här.

Om det inte vore för den lilla detalj att hela numret är ett slag i ansiktet mot de 60 miljoner människor som just nu flyr krig och terror och alla som arbetar för att de ska få tillbaka sina liv.

En flykt är inget vackert. En flykt där dina barn utsätts för våld och död är inget vackert. En flykt är inget för oss att illustrera för vårt höga nöjes skull, samtidig som vi stänger våra gränser, accepterar tillfälliga uppehållstillstånd och stödjer länder som Turkiet där samma flyktingar som dansen representerar beskjuts.

Det är motsägelsefullt och högst ovärdigt. Dessa människor lever en hård kamp och ett fruktansvärt liv. De blir inte mottagna här. De hade identiteter innan de kom hit. De var inte och är inte ”gråa”.

Varför, om vi nu verkligen ville belysa den fruktansvärda flyktingsituation vi har, visade inte dansen på detta? Ännu bättre, varför välkomnades inte riktiga flyktingar in i processen? Varför skänktes inte en del av avgiften för att rösta till organisationer som hjälper människor på flykt?

För att det är mycket enklare att sända en bild om kärlek och fred än att sända en bild av verkligheten. För att det är mycket lättare att dunka varandra i ryggen och fälla en tår över ett vackert dansnummer än att faktiskt se den riktiga situationen i vitögat.

Var och en får ha sin åsikt i frågan – men marginalisera inte människors kamp för överlevnad och inkludering till ett mellojippo där det enda syftet är att vi med makten ska må bra i magen.

Dana Pourkomeylian

---

Vill du läsa mer av Dana Pourkomeylian? Läs den här artikeln.