Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Birro: Aftonbladets smutskastning av mig visar hur desperata de är

Marcus Birro kritiserar mediernas drev.
1 av 3

Marcus Birro kritiserar mediernas drev.

TT/TT

"Det är ingen hemlighet att de stora drakarna drivit kampanjer mot och för folk. Det har pågått i alla år".
2 av 3

"Det är ingen hemlighet att de stora drakarna drivit kampanjer mot och för folk. Det har pågått i alla år".

TT

Marcus Birro.
3 av 3

Marcus Birro.

TT

Debatt | 18/05/2016 15:35

Marcus Birro: Vem vågar ens närma sig en avvikande uppfattning i en enda fråga när en människa som inte inledde ett samarbete med en omdiskuterad tidning blir jagad som om han slagit ihjäl någon?

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Den mediala kartan har verkligen ritats om på bara något år.

Alternativ media har flyttat fram sina positioner och de stora drakarna har fått retirera. Det är en demokratins punkrörelse, detta att vi som läsare och tittare inte är dömda till att följa och läsa max fyra dagstidningar eller se på fem markbundna tv-kanaler resten av sina liv.

All denna förändring har i hög grad ökat polariseringen i vår tid. Debatter liknar allt mer vulgära fotbollsmatcher där du antingen tillhör det ena eller det andra laget och där mittlinjen skär rakt igenom familjer, kollegor, vänskapsband.

Vi degraderas till vad vi tycker i en viss specifik fråga. Vi förminskas till en åsikt. Vi skärmar av spektrat och säger upp bekantskapen med människor vi älskat i flera år för att de röstar på ett parti vi inte sympatiserar med.

Vi degraderas som människor.

Men social och alternativ media har också fått gammelmedia att bli mer på tårna. Det är ingen hemlighet att de stora drakarna drivit kampanjer mot och för folk. Det har pågått i alla år.

Det är en del av tjusningen, en del av makten. Det är den makten som verkar som en magnet på halvpsykopater som njuter av att starta, driva och avsluta drev mot människor de aldrig riskerar att möta i kön på Konsum.

De är hyenor som kommer sent om natten för att äta det som de riktiga vilddjuren lämnade efter sig.

Jag är uppväxt med Aftonbladet. Min pappa köpte bladet varje dag och jag älskade redan som ung att läsa den.Till skillnad från andra aktuella tidningar i sammanhanget har jag faktiskt skrivit för och fått betalt av Aftonbladet. 2008 skrev jag en lång artikel om missbruk och om modet att stå för vem man är.

Jag har också blivit erbjuden jobb där. Det var 2009 och de försökte värva mig från Expressen. Jag satt på Jan Helins rum och åt middag. Vi talade om vad jag skulle kunna göra och så där. Ungefär som i den nu aktuella mejlkontakten.

Jag tackade nej den gången också för övrigt.

Nu har Aftonbladet ägnat en viss tid åt privatpersoners mejlväxling och fått fram att undertecknad förde en viss diskussion rörande medverkan i en tidning som heter Samtiden.

Läget var följande. Jag hade precis fått sparken från Expressen och en del andra sammanhang och stod mer eller mindre pank och barskrapad.

Då fick jag en del förfrågningar som jag tog i beaktande och en sådan förfrågan var från Samtiden. Vi mejlade om en del summor och vad som skulle kunna tänkas göras i sådana fall och vi hade ett möte (som INTE var den där lunchen folk vägrar glömma) och jag började kolla lite mer noga vilken tidning jag hade att göra med.

När jag gjort det stod det klart för mig att jag inte ville skriva för den så jag tackade nej.

Det är alltså inte sant att jag tackade ja. Jag tackade nej. En förhandling är en sak. En överenskommelse och ett samarbete är något helt annat. Åtminstone i min värld.

Så långt är alltså allt kristallklart. Jag har aldrig skrivit en rad för eller fått en krona av Samtiden. Vi förhandlade men det blev inget. Och det blev inget därför att JAG INTE VILLE DET.

Men Aftonbladet har inte plats, tid eller lust med den i sammanhanget rätt betydelsefulla nyansen. De är helt ointresserade av sanningen. De är ute efter att slå och slå hårt.

De jagar människor som de själva bestämmer tycker fel och sedan slår dem på stora trumman som om världen gått under för att en författare tackade nej till ett jobberbjudande.

Och riktigt snuskigt lågt blir det när tidningen låter ana att mitt kärleksliv skulle ha något med det avbrutna samarbetet att göra. Det är så hiskeligt lågt att herr Hierta vrider och vänder sig i sin grav.

Detta sätter fingret på en väldigt öm punkt när det gäller demokratins villkor och yttrandefrihetens gränser i det här landet.

Vem vågar ens närma sig en avvikande uppfattning i en enda fråga i det här landet när en människa som inte inledde ett samarbete med en omdiskuterad tidning blir jagad som om han slagit ihjäl någon?

Jag kan inte skaka av mig känslan av att Aftonbladet är desperata. De känner sig utmanade, hotade, ifrågasatta, omskakade.

Den här stormen i ett vattenglas är ett slags bevis på att både alternativ media och gammelmedia måste börja ta sitt ansvar för att vi ska få till ett anständigt möte i skrivandet igen.

Just nu förefaller gammelmedia vara rätt långt borta från ett sådant möte.

Marcus Birro

---

Aftonbladet har svarat på den här artikeln. Svaret kan du läsa här.

Håller du med?