Skolan tror att vi är lata – men sanningen är en helt annan
Debattören: Är jag verkligen lat? Är du säker på att jag inte bara är människa?
Evelina Englund är 17 år och bor utanför Ljungby. Hon går snart ut sitt första år år på det estetiska programmet på Katedralskolan i Växjö.
Det är lätt att tro att jag som tonåring spenderar all min tid med att lata mig. Att bara anta att jag förväntar mig ett bra betyg levererat på silverfat.
Jag vill att du frågar dig själv, efter att du har läst denna texten, är detta vad du skulle klassa som lathet?
Är jag lat när jag går upp klockan fem varje morgon för att komma i tid till skolan? När jag åker med skolan för att orientera, trots att jag har 39 graders feber, för att jag är rädd att bli underkänd i idrott?
När jag hade 100 procent närvaro under höstterminen, trots att jag hade haft både feber och lunginflammation under tidens gång. Är jag lat när jag spenderar timmar kvar i skolan efter att jag slutat, bara för att kunna plugga ifatt saker jag inte förstått eller hunnit med?
Är jag lat när min lärare sjukskriver sig i mer än ett halvår och jag tvingas ha en vikarie och missar en massa betygskriterier på grund av detta?
När jag sänker mitt betyg för att mina lärare, trots att jag frågat flera gånger, inte har kapaciteten att förklara en uppgift de själva hittat på så att jag förstår.
När min lärare lägger ett prov vi inte fått instruktioner till, dagen efter ett lov. Är jag verkligen lat när lärare lägger över allt på mig, för gymnasiet är trots allt mitt ansvar?
Är jag verkligen lat när jag brister ut i gråt bara för att jag inte klarar den sista uppgiften på ett matteprov? När jag får magkatarr på grund av all stress jag utsätts för?
När allt jag jobbat för känns meningslöst när jag får ett B i slutbetyg istället för ett A, vilket kan leda till att jag inte kan komma in på högskoleutbildningen jag vill.
Är jag lat när jag är så psykiskt sjuk att jag inte klarar av skolan? När jag inte får någon hjälp av min mentor, eftersom att jag inte hade något läkarintyg om att jag är sjuk.
När min skola bokstavligen har mottot “Det vi inte pratar om, finns inte”. När jag lägger undan skolböckerna för en minut för att reda ett argument med mina inre demoner.
Är jag verkligen lat när jag mår så dåligt att jag knappt orkar andas?
Är jag verkligen lat? Är du säker på att jag inte bara är människa?
Sakerna i texten har alla skett på riktigt. Dock inte bara utav mig personligen, utan av flera andra elever.
Evelina Englund
---
Vill du läsa mer om ungas situation i skolan? Läs den här artikeln om betyg.
