Nej, svenska minkar tvingas inte äta upp varandra – de behandlas bra

Den här artikeln är ett svar på den här.

Egentligen är det ganska fruktlöst att gå i svaromål mot Djurrättsalliansens ständiga och medvetna lögner. Även om man bemöter sakligt med fakta och rättar till felaktigheterna, får organisationen alltid rätt till en slutreplik, där man oemotsagt får upprepa sina lögner och kanske spä på med ytterligare några angrepp mot de landsbygdsnäringar som man av ideologiska skäl vill förbjuda.

Oddsen att nå fram med sanningen är alltså inte särskilt goda, men en del lögner är så flagranta och hårresande att de helt enkelt bara inte kan få stå oemotsagda. Nu har det alltså gått så långt att Malin Gustafsson i sitt senaste angrepp påstår att djuren på svenska gårdar "tvingas äta upp varandra". Det är ett enastående oseriöst påhopp, som naturligtvis totalt saknar grund.

Alla förstår såklart att en lantbrukare som bedrev sin verksamhet på ett sådant sätt inte skulle kunna sälja sina varor och mycket snabbt gå i konkurs. I stället är det tvärtom så att svenska minkbönder får bäst betalt i världen för sina skinn - ett direkt resultat av den erkänt goda svenska djurvälfärden.

Alla gårdar anslutna till Svensk Mink kontrolleras minst fyra gånger per år av oberoende veterinärer med anmälningsplikt till myndigheter. Kontrollerna är betydligt utförligare än myndighetskontroller och har kommit till på branschens eget initiativ, för att man tidigt ska kunna fånga upp eventuella brister.

På de över tjugo kvartal som systemet varit igång har inget som styrker Gustafssons påståenden uppmärksammats. Tvärtom har andelen friska djur aldrig varit lägre än minst 99,9 procent – bland tiotusentals närstuderade djur på samtliga Svensk Minks gårdar varje kvartal.

SLU:s etologer har i stora forskningsstudier både 2013 och 2014 inte funnit några beteendeavvikelser hos svenska ungdjur och därför konstaterat att ”den boendemiljö som de allra flesta svenska minkar föds upp i, förmodligen inte ger upphov till stereotypier”. 98 procent av de svenska gårdsminkarna befinns i temperamentstest vara ”lugna, harmoniska och nyfikna”.

Ledande forskare anser att svensk gårdsmink är så domesticerad att de allra flesta inte skulle överleva i naturen och uppställer en lång rad kriterier för varför det är direkt oseriöst att jämföra gårdsminken med vild mink. Och hos inget annat produktionsdjur uppfylls lika många faktorer på naturligt beteende. Brunst, parning och födsel sker på helt naturlig väg och följer dygnets och årstidernas växlingar.

Ingen insemination sker på konstgjord väg. Ingen kastrering eller kupering, djuren står aldrig uppbundna, valparna stannar hos modern så länge de ammar. Bolådor och inredning följer samma principer och krav som för vild mink, och precis som den vilda minken tillbringar gårdsminken 80 procent av sin tid i lyan.

Den har fri tillgång på föda och vatten, utsätts aldrig för transport eller stress, har en boendemiljö i fyra våningar och tillgång till olika former av berikning och leksaker. Och så vidare.

Detta är inte mina åsikter eller siffror. Det är uppgifter från oberoende veterinärer, forskare, etologer och myndighetspersoner som på regelbunden och yrkesmässig basis har att göra med svensk gårdsmink. Och de delar kort och gott inte Gustafssons beskrivning.

Svensk minknäring är den näring som allra senast fått sina föreskrifter genomlysta och uppdaterade av Jordbruksverket - så sent som 2012 gjordes en noggrann revidering.

De nya föreskrifterna har inneburit och innebär investeringar i miljardklassen för svenska minkbönder, men också ytterligare förbättringar i en näring som redan ligger mycket långt fram då det gäller att garantera djurvälfärd och naturligt beteende.

Allt detta vet också Gustafsson mycket väl. Att hon ändå väljer att bortse från fakta är tråkigt men inte obekant för den lilla grupp som följer Djurrättsalliansens förbudshets mot svensk djurhållning. Men det vore fåfängt att förvänta sig saklighet och sanning av en organisation som gång på gång visar att man inte ens drar sig för kriminella handlingar, och har en lång lista av brottsdömda medlemmar.

Jag kommer som sagt inte att få någon möjlighet att svara på Gustafssons slutreplik, så jag ber dig istället, käre läsare, att källkritiskt värdera både de oberoende kontrollanters resultat som jag hänvisar till och de påståenden som Djurrättsalliansen kommer med, men också att överväga ett besök på någon av våra gårdar.

De är alltid öppna för den som vill se verkligheten med egna ögon istället för att lyssna på partsinlagor. Därför att verkligheten är vår bästa vän, och okunskapen vår största fiende. Trevlig sommar!

Johan Dalén,
Vd för Svensk minknäring