Till alla föräldrar: Sluta vara så förbannat egocentriska

Som klassförälder har man några inte helt lustfyllda uppgifter på sig. Det är i alla fall min upplevelse. Man ska tjata in klasskassan från andra föräldrar som man inte känner, köpa presenter till lärarna som helst ska uppskattas på riktigt och så ska man hjälpa klassen att samla in pengar till klasskassan så att de kan åka på klassresa.

Framåt åttondeklass skulle man kunna tro att alla föräldrar känner till det här och ändå kom ett argt mejl i december inför elevernas annalkande saffransförsäljning – ‘Vem är det som har bestämt det här? Jag betalar hellre de 3000 kronorna som saffranet kostar och slipper få hem skiten.’.

Det är lite underligt att behöva förklara för en förälder att det inte går att begära att alla familjer i en klass ska kunna lägga 3000 kr per barn per termin till en klasskassa. Och att de föräldrarna som var på föräldramötet var eniga om att det är bra att barnen får hjälpa till för att få in pengar.

Det här är bara en incident av många där en förälder i varje klass bara har sig själv och sitt barn i fokus framför alla andra. När de stannar bilen i korsningen direkt framför övergångsstället till skolan för att släppa av sitt barn så snabbt det går och gasa iväg till jobbet (de är dock många många fler än en per klass).

När de på riktigt undrar om man inte kan skicka alla stökiga barn som stör i klasserna till en egen skola, eller stör sig gravt på de något mindre talangfulla lagmedlemmarna i tioåringens fotbollslag. När de kräver att pedagoger ska kalla till krismöte för att det finns ett barn som bits på förskolan. Och jag tror även när de skickar okunniga mejl till skolan angående de nyanlända eleverna.

Två elever skrev i Äppelviksskolans skoltidning om hur den här typen av föräldrar behöver lära sig att göra sin research och lite källkritik innan de sprider sin oro vidare. De tolkar det som att föräldrarna är okunniga.

Jag tolkar det som att det är de där föräldrarna som har som drivkraft och krav att inte riskera minsta lilla försämring för sitt barn, oavsett om det handlar om att femton barn utan föräldrar som har flytt krig ska få möjlighet att gå i skolan.

De oroliga argumenten är bara ursäkter för att kunna protestera. Eleverna bråkar redan på lektioner, dricker sprit på helgerna, har ångestattacker och ätstörningar över betygspress och utseendehets.

Det behövs det inte några nyanlända för att det ska hända. Och det är inte femton nyanlända elever som gör att skolan blir för trång. Det är sedan flera år tillbaka dubbla klasser på gymnastiklektionerna – femtio femtonåringar i en gymnastiksal.

Argumenten är inte främst drivna ur rasism utan ur egocentrism och narcissism. Tyvärr är risken stor att argumenten blir till rasistiska åsikter när barnen i familjen tar med sig dem till skolan.

Oavsett vilket är rasister, egocentriker och narcissister inte en stark grund för ett väl fungerande samhälle. Det är svindyrt med sjukvård, skola och arbetslöshetskassa i ett land som lämnar medborgare bakom. Det kommer inte räcka med att ge raka fakta för att lösa de här föräldrarnas problem, det krävs en samhällsekonomisk utbildning.

Tur att det finns många starka, kloka och välformulerade elever som Tyra och Nadya som vi kan sätta vårt hopp till.

Malin Ströman