Ska en politikers dotter behöva bli våldtagen innan man ser allvaret?

Min syster, min enda syster. Jag älskar dig. Jag älskar dig mer än du förstår. Du är det finaste jag har och jag skulle aldrig klara av att se dig ligga där uppriven och förstörd.

Bråvalla 2016. Poliser överallt. Ännu ett övergrepp. Det kunde varit du. Ni var lika gamla, 21 år. Hon skulle just gå och lägga sig bland sina vänner i tältet. Men på vägen dit kom fem män som omringade henne. De greppade tag i henne och till kvinnans skrik började de smeka och ta på hennes kropp.

Ingen som gick förbi gjorde något. Man var lika paralyserade som ett stenkast längre bort där en ung kvinna blev våldtagen mitt i publikhavet. Det kunde varit du.

Det kunde även varit du som gick på den där färjan med dina vänner. Som blev inlåst i en hytt och med en patrullerande vakt vid dörren blev gruppvåldtagen. Tänk vilken förnedring det blev för den drabbade kvinnan när hon sedan i rättegången förtvivlat fick se förövare på förövare lämna salen då rättsväsendet inte ansåg att hon befann sig i en tillräckligt utsatt situation.

Det kunde varit du som satt fastkedjad vid första bänk på Almedalsveckan och inte fick höra en enda politiker ta upp problemet med våldtäkter. Som struntade i att lyfta din röst, din berättelse. En statsminister som inte sa ett ord, en opinion som hellre pratar om integration och bilar som brinner.

Snälla. Ta min bil. Bränn den. Ta mitt jobb och dela det i tusen bitar, kasta bort mina pengar. Gör vad ni vill. Men snälla, låt min syster aldrig behöva genomlida detta.

Varenda kvinna som blir våldtagen kunde vara din syster. Varenda flicka kunde vara din dotter. Hur många övergrepp ska få ske? Inte ska väl en politikers dotter behöva bli våldtagen innan man ser allvaret?

Sverige behöver våra röster. Man som kvinna. Vi behöver finna varandra. Vem bryr sig om vänster eller högerpolitik. Det finns inget du eller jag. Det är vi, vi mot dem.

Våldtäktsmännen hör inte hemma här.

Kära politiker. Det är dags att ta kampen!

Jonatan Alfven