Margot Wallström sviker HBT-rörelsen i Uganda

I dag går Stockholm Pride av stapeln, med tiotusentals deltagare i paraden och mångdubbla fler som fyller Stockholms gator i ett upprop för den svenska värderingen om öppenhet, frihet och mångfald. Detta närmast på dagen ett år efter det att HBT-aktivister i Uganda återigen visade mod och gick ut på Kampalas gator för att sprida sitt budskap och sitt motstånd mot de antigay-lagar som alltjämt debatteras i parlamentet.

Själv besökte jag Uganda i början av maj i år. Vid besöket träffade jag HBT-aktivister och överlämnade insamlade gåvor och pengar från Sverige. Enskilda privatpersoner, aktiva i Stockholm Pride, RFSL, Lube Uganda och många utan namn bidrog till den insatsen.

På plats träffade jag ledningen för Sexual Minorities Uganda, som berättade overkliga berättelser om hur det är att vara sig själv i ett av världens värsta länder för HBT-personer.

De berättade om sina otaliga försök till Prideparader. Om politiska påtryckningar. Om osynliggörande och hela samhällen som vänt dem ryggen. Om hur mycket en donerad krona eller andra gåvor betyder för dem i deras liv och arbete.

Det svenska biståndet till Uganda uppgår till 1,35 miljarder kronor under perioden 2014-2018. Den ugandiska regeringen betalade för några år sedan tillbaka närmare 25 miljoner kronor som förskingrats i korruption i staten. Och Kalla Fakta rapporterade i november 2015 att den svenska staten, med finansiering från det svenska biståndet, sponsrar ett skogsprojekt i syfte att Sverige ska nå sina klimatmål.

Utfallet från det statligt finansierade projektet har dock varit att ugandiska bybor utsatts för hot och våld, berövats sin odlingsmark och därmed hållits kvar i fattigdom och utsatthet.

Det svenska biståndet är ytterst ett instrument för den svenska utrikespolitiken – som av regeringen sägs vara progressiv och feministisk.

För faktum är att Margot Wallström i direkt handling inte varit mycket för världen. Många tal har förvisso hållits, men i konkret handling saknas belägg för att arbetet på regeringsnivå med HBT-rättigheter har gjort någon skillnad.

Det var en borgerlig regering som höll inne på det svenska biståndet till Uganda när den omdebatterade anti-gaylagen antogs av det ugandiska parlamentet 2013 och en moderat finansminister som besökte HBT-aktivister i Uganda under en officiell resa i landet. Wallströms närmaste medarbetare Annika Söder har i och för sig besökt Uganda i maj i år för att söka stöd från regimen för Sveriges kandidatur till säkerhetsrådet, men UD kan inte svara på om hon lyfte HBT-personers situation.

Sveriges roll i världen är som bålverk för mänskliga rättigheter, individuell och ekonomisk frihet samt global säkerhet. Men detta bålverk lyser svagare än på länge. Sverige ger miljardbistånd till en hårdför icke-demokratisk regering som får sin livsluft i förtrycket av HBT-personers mänskliga rättigheter men lyfter inte på högsta nivå i handling skarpa förslag om hur mänskliga rättigheter i Uganda för HBT-personer ska kunna skyddas och förstärkas.

För det är just för detta, tillsammans med humanitär hjälp, arbete med utbildning och hälsa samt säkerhetsskapande insatser, som Sverige bör använda utrikespolitiken i praktisk handling. Inte användas som smörjmedel för att komma på god fot med afrikanska diktatorer.

I dag går jag i Stockholm Pride. För Frank och Richards, två av de aktivister jag träffade i Uganda, skull. Och jag hoppas att jag ser utrikesministern i tåget, för till henne har jag ett par saker att säga.

Gustaf Göthberg,
Internationell sekreterare, MUF