Nej, alla handikapp syns inte

Nej, alla handikapp syns inte alltid, faktiskt mer sällan. Är man mindre handikappad för det? Vad är en funktionsnedsättning? Vart går gränsen?

Många gånger har jag funderat på vad skillnaden är mellan ett synligt handikapp och ett osynligt. Och när ska man behöva sluta förklara. Jag har barn med funktionsnedsättningar av olika slag. Förvärvad hjärnskada, ADHD, Asperger, tourettes är några av dem. Jag känner även fler barn och vuxna med olika funktionsnedsättningar.

Mina barn har svårigheter med köer och folksamlingar där de måste stå trångt och de har också svårigheter med mycket ljud, ljus och intryck. Vi har trots detta åkt till Liseberg i år och tidigare år, även Gröna Lund. Och anledningen till detta har varit att vi fått så kallat ledsagarpass. Vi har sluppit stå i kö och kunnat gå via en annan ingång till karusellerna.

Fantastiskt och kanske inte självklart för alla. Men helt nödvändigt. Det handlar om alla människors lika värde. Och vi är oerhört tacksamma för den möjligheten som ger våra barn möjligheten att klara av en situation de annars inte skulle klara.

En rättighet.

Enligt FN konventionen för barn så är varje barns rättighet att:

● Inte bli diskriminerade.

● Förbud mot diskriminering

● Deras bästa ska alltid vara i åtanke.

● Barnets bästa i främsta rummet

● De ska inte bara leva utav även utvecklas.

● Rätten till liv och utveckling

● Deras åsikter och tankar ska räknas.

● Rätten att få komma till tals

När vi var på Liseberg så ställde vi oss i kön till toaletterna med vår ena son. Han har svårt när det blir trångt och med både kö och sedan de små båsen där toaletterna var gjorde det inte möjligt för honom att gå på toaletten då jag knappt fick plats med honom där inne och han började få panik. Tillslut med öppen dörr lyckades han kissa.

Nästa gång när det var dags för honom att gå på toaletten bad han om att få kissa utomhus men så såg jag en annan möjlighet. Handikapptoaletten. Det var varken kö och utrymmet var betydligt större. Min son kissade i lugn och ro.

När vi kom ut från toaletten fick vi en elak kommentar från en man som stod där och frågade "vad är ert handikapp då?"

Jag svarade snabbt, alla handikapp syns inte och fick en nedlåtande blick som svar.

Min son skämdes och på ett ögonblick var den nöjda känslan över det lyckade toalettbesöket som bortblåst. Likaså gjorde sig insikten om att hur orättvist det är att osynliga handikapp inte värderas lika högt som synliga. Om min son haft en rullstol hade ingen protesterat.

Jag såg en artikel om att man suttit upp en skylt på en toalett med bilder och texten "alla handikapp syns inte, tillgänglig toalett" och jag inte bara önskar, utan som mamma och medmänniska kräver jag att denna skylt är något man tar i åtanke att tillämpa på fler platser. Liseberg, ni kan väl börja?

Alla handikapp syns inte, så är det faktiskt, så vad vore mer självklart? Jag kommer fortsätta ta handikapptoaletten med min son så ofta det behövs, utan att skämmas, men en sån här skylt skulle få min son att känna att han inte gör något fel. Han skulle kunna känna att han har rätten att gå in på dessa toaletter varje gång han behöver.

Jag tänker att det är dags att vi bestämmer oss, här och nu, att det är dags att man oavsett handikapp har samma rättigheter. Varje handikapp kräver olika behandling, olika hjälp och olika förståelse men alla ska ändå ha samma rättigheter. Rätten att komma till tals, utvecklas, vara i främsta rummet och att inte diskrimineras. Detta gäller inte bara barn såklart utan alla med en funktionsnedsättning och handikapp.

Jag vet att detta bara är ett exempel över en förändring att göra, men för varje förändring i rätt riktning så är vi ett steg på vägen mot jämlikhet.

Teresa Fröling,
Ordförande för Team Sweden Volunteers