Jesper, 25: Jag kunde inte längre se på – därför krigar jag mot IS
Jesper Söder från Trollhättan berättar om beslutet att åka ner till fronten och ger tips till de som funderar på att göra samma sak.
Jesper Söder har skrivit en bok om sina upplevelser som heter När världen tittade bort. Den kommer ut 21 september.
Innan jag bestämde mig för att verkligen ta steget och åka ner, så satt jag mestadels hemma och läste på och försökte få fram så mycket information jag bara kunde om situationen i Irak och Syrien, framför allt på den syriska delen av kriget mot Daesh (IS).
När jag satt hemma och gjorde min informationssökning, så fick man se en del hemska bilder och videoklipp. Allt från tortyr till avrättning, sjuka grejer som inte var normalt för mig att se. Men där satt jag med öppen mun i min tysthet för mig själv dagarna in och dagarna ut efter jobbet.
Jag minns hur jag funderade och tänkte: "Varför låter vi sånt här ske? Varför hjälper inte våra länder i väst dessa stackars människor? Varför ska de få lida och leva i denna skräck varje dag, medan vi klagar på dåligt väder och fel godissorter i godispåsen?".
Jag satt och jämförde våra i-landsproblem och skrattade för mig själv medan jag tänkte på hur sorgliga och otacksamma vi svenskar kan vara. När vi borde vara tacksamma och glada för det vi har. Men denna insikten blev allt mer tydlig efter att mitt beslut att åka ner för att bidra i kampen mot Daesh blev verklighet den 19:e maj 2015.
En av mina starkaste upplevelser är när jag själv var nära på att dö. Det var när min kamrat trampade på en mina, och jag befann mig tre meter ifrån honom. Minan exploderade när han trampade på den, och jag befann mig så nära att jag fick svåra skador och hade tur som lyckades få upp armen för att skydda ansiktet och halsen.
Jag kommer aldrig glömma smällen, jag kommer aldrig glömma hur snabbt allt gick, hur snabbt min kropp reagerade och hur tur jag hade att armen faktiskt blev som ett skydd för mig. Jag upptäckte snabbt att stora delar av min hud var full med splitter och stenkross, mestadels i ansiktet och på halsen.
Jag minns hur YPJ (kvinnorna inom kurdiska gerillan) tog hand om mig och satte mig i en bil som skulle ta mig till närmaste ambulans. Det sista jag såg den kvällen var hur de släpade min kamrats livlösa, söndertrasade kropp genom sanden.
Jag personligen kommer aldrig att rekommendera göra det jag gör. Det är ett personligt val och beslut man tar. Mitt bästa råd är: Var förberedd och ha så mycket information om läget och situationen man bara kan. knyt kontakter och få hjälp att komma rätt, helst innan du ger dig av om du skulle ta detta beslutet. Åk absolut inte ner om du inte har någon aning om hur du ska ta dig tillväga.
Det är farligt att vistas i stora delar av Irak och Syrien, dels för att de finns många som vill lägga sina händer på dig, speciellt om du är blond och blåögd. För att sedan lämna över dig till Daesh för en stor prissumma.
Om du väljer att åka ner: Lycka till och var rädd om dig, tänk innan du handlar och håll huvudet lågt. Ha med dig ordentliga skor och skyddsglasögon, resten kan du fixa på plats billigt och bra!
Skulle det krisa och du får problem när du är där nere, kontakta svenska ambassaden i Irak, eller försök nå kontakt med mig genom Facebook/Instagram. Lyssna på de som varit där längre än dig, de blir som mentorer för dig som ny på plats. Sköt om er.
