Julen 2012 fick jag ett brev från min mor – nu dricker jag inte en droppe

"Du är så fin, så duktig, har så många möjligheter – som du låter andra människor ta ifrån dig". Annandag jul 2012 fick jag ett brev av min mamma. Ett brev där hon bad mig söka hjälp.

Det är snart fyra år sedan min mamma skrev de brevet till mig. Ett brev jag hittade för ett par månader sen. Ett brev som ger mig ångest. Ett brev som ger mig skuldkänslor.

Den 20 mars 2014 bestämde jag mig. Nu räcker det. Nu får det vara nog. I dag, 20 september 2016 är det 2,5 år sedan jag tog de viktigaste beslutet i mitt liv.

I dag kallar jag mig för nykterist. En stolt sådan. Innan har jag inte riktigt vågat. För nykterist klingar tråkigt. Torrt. Och jag är verken tråkig eller torr. Rätt rolig om jag ska vara ärlig.

Under 2,5 år har jag byggt upp mig själv på nytt. Jag har gjort mig av med personer i min närhet som suger energi. Som inte ger mig något. Som inte respekterar mig för den jag är och vill vara.

Jag har rannsakat mig själv. Vad är viktigt för mig? Varför gör jag det jag gör? Och för vem gör jag det? Jag har lärt mig att älska mig själv. Att förstå mitt värde. Att inte nöja mig. Jag har bara ett liv.

Det finns så mycket människor ute i världen som vill ont. Som vill skada andra för egen vinning. Som får ut något på att göra någon annan illa. Som känner tillfredställelse när du skriker och stretar emot.

Ni ska få veta en hemlighet. Jag är inte enbart nykterist för att jag själv inte kan hantera alkoholen. Utan för att människor runt omkring i världen inte kan hantera sig själva och sina begär när de ser en ensam tjej på stan som druckit ett glas för mycket.

Jag väljer att vara nykterist för att jag aldrig någonsin igen ska försätta mig i en situation där jag inte har kontroll. Jag väljer att vara nykterist för att min mamma skrev ett brev till mig och bad mig ta kontroll över mitt liv. Att inte lägga mitt liv i någon annans händer.

För det är mitt liv. Och jag har bara ett.

Cecilia Avenstam