Frida, 24: Det är klart min dotter får ha rosa klänningar – säg inget annat

Att vara en ung mamma i dagens samhälle med sociala medier som kräker ut bilder på lycka och perfekta, glada härliga barn är inte lätt.

Allt du gör granskas noga, så ska du torka bajs eller kräk, se då till att du gör det snyggt. Nu har det gått nio månader, du har gått ner dina mammakilon hoppas jag? Ja, jag hoppade över fikat på BB och körde en sådan där sju dagars kur när man bara dricker juicer.

Innan jag själv blev mamma, trodde jag inte att vuxna människor, människor som blivit föräldrar skulle kunna vara så elaka. Så fördomsfulla. Det var snabbt något jag skulle få uppleva att så är fallet.

Du tänker väl inte klä din dotter i rosa? Eller... en klänning? Nästan viskade de fram som om de föreslagit något olagligt.

Jag anser att mammor som inte klär sina barn ”flickigt” eller ”pojkigt” tycker att de själva är mycket bättre föräldrar än oss som faktiskt ibland tar på våra döttrar klänningar.

Att de på något sätt tycker att vi begränsar vårt barns möjligheter. Men är det verkligen så simpelt att problemet är löst om vi vägrar en viss färg eller en viss sorts klädesplagg?

Problemet är mer avancerat än så, mer komplext skulle jag vilja påstå.

”Jag vill inte måla in mitt barn i något hörn på grund av samhällets normer”. Men att utesluta en färg, och sen klä barnet i olika trender, köpa märkeskläder för tusentals kronor är ju ändå samma sak. Vi är fortfarande beroende av och strävar ständigt efter att tillhöra grupper.

Frågan jag tror alla måste fråga sig själva är ”Hur får vi barn oavsett om de råkar födas med snippa eller snopp, precis samma villkor och möjligheter i livet?” Är det genom att bannlysa det ”flickiga” och ”pojkiga?”

Min dotter får både ha på sig rosa och blått, och alla andra färger också. Tills hon själv bestämmer vad hon vill ha, då är det valet helt hennes. Vi vill inte utesluta rosa, utan att hon ska få alla möjligheter och val. Om vi bannlyser rosa och klänningar på flickor sänder vi ut signaler om att man inte kan gilla rosa och fortfarande vara stark. Det ena utesluter inte det andra.

Min önskan är att min dotter ska kunna bära rosa, om hon vill och fortfarande känna att hon har alla möjligheter i världen. Vill hon arbeta som högsta chef på ett stort företag, eller samla på frimärken ska hon göra det.

Jag tror inte det sitter i kläderna, eller att vi ska sträva efter ett helt könsneutralt samhälle. Jag anser att vi måste lära flickor tidigt att våga tro på sig själva. Belysa vikten av ordet nej. Lära flickor att sänka sina krav på sig själva. Duktighetsbegreppet som flickor oftast måste leva upp till måste upphöra.

Nej, det är verkligen inte lätt att vara en förälder i dagens samhälle. Det finns så mycket fel man kan göra, och resultatet om man gjort rätt och lyckats syns oftast inte förrän längre fram. Men ansvaret ligger hos oss föräldrar och vuxna att lära barnen och att vara bra förebilder. Jag hoppas att min dotter känner att hon får vara precis vem hon vill och ha lika många möjligheter som om hon hade fötts med snopp.

Frida Asp

Vill du läsa fler åsikter kring uppfostran kan du göra det här.