Det amerikanska valet är en moralisk katastrof

Om man hade oturen att leva och därmed dö på 1500-talet kunde man om man var av en burgen sort och hade någon som tänkte på detaljerna få ett par inhyrda gråterskor till sin begravning.

Om man hade oturen att leva och därmed dö under 1700-talet kunde man om man var av en burgen sort och hade någon som tänkte på detaljerna få ett par inhyrda fanboys som helt enkelt följde med en och hejade på när man sa någonting osedvanligt klokt. Eller bara sa någonting.

Sedvänjor från en svunnen tid som fått en makaber återuppståndelse i denna tragikomiska fars som är det amerikanska valet. Detta är ett val där kandidaterna använder ett persongalleri av statister värdig Dostojevskij.

Vi har läkare som på viftar med friskintyg på bästa sändningstid, vi har kändisar, skönhetsdrottningar, hemliga inspelningar, skvallerkärringar, avhoppade vapendragare, hörsnäckor, hot, oneliners, halloweenkostymer, ett parti som vill störta sin egen kandidat och en värld som tänker att Bush nog inte var så dum ändå.

Vi har två familjer där den ena endast marginellt är mer sympatisk än den andre. Vi har mail som försvann likt en löning och murar som hotas med att byggas. Vi har lobbyister, väljare, FOX och CNN.

Vi har WikiLeaks och Twitter och allt är bara en enda jävla röra.

Till och med den person, Ken Bone, som världen för en minut fattade tycke för sålde ut sig själv och har både signat upp med Uber och lanserat sitt eget t-shirt-märke.

Hade Shakespeare börjat skriva ett manus som hade motsvarande ingredienser hade han rivit det för det hade varit för mycket av allt.

Det amerikanska valet är en moralisk katastrof och ett politiskt skräckkabinett.

När Hillary och Donald spelar sina roller på scenen skriker publiken efter mer. När Hillary och Donald slår sig trötta och när de tuggar fradga och ger just mer skriker publiken högre. Högre och högre tills den stegrande hästen faller. Det handlar inte längre om vem som vinner, det handlar om vem som inte förlorar - vilket inte enbart är en semantisk skillnad.

Vi behöver inga inhyrda gråterskor längre. Vi kan endast hoppas på att den minst dåliga kandidaten vinner och att hon, eftersom hon är av en burgen sort, har folk som tänker på detaljerna.

Nova-J Nilsson