Akbar Abdul Rasul: Alla muslimer är inte samma – det är jag ett bevis på

I kölvattnet av Rashid Musas artikel om afrofobi och islamofobi har en intressant diskussion blommat upp i sociala medier. Kritikerna menar att Musa blandar ihop begreppen och att han målar upp en bild av alla muslimer som att de skulle vara mörkhyade och således ’offer’ för den rasism på grund av hudfärg.

Det uppfattades som att han målade upp islam som en religion som tillhör en viss hudfärg snarare än en universell religion. Kort och gott: det finns muslimer med olika hudfärg och all form av diskriminering kräver en tydlig analys och hjälps inte av sammanblandning av begrepp.

Ida Dzanovic svarade Musa genom ett öppet brev där hon beskriver hur Musa borde göra skillnad mellan afrofobi och islamofobi.

I sitt öppna brev påminner Dzanovic att det finns personer, som hon, som är muslimer men som ursprungligen kommer från Balkan. Att det finns vita muslimer och att det finns muslimhatare i alla varianter .

Då islam, i likhet med de andra stora monoteistiska religionerna är en universell religion måste det finnas utrymme för att se komplexiteten i dess anhängare. Gruppen muslimer är inte homogen. En insikt som är viktig att bära med sig i det mycket viktiga arbetet att få till stånd representativitet av olika grupper i valberedningar, arbetslag eller styrelser. Men vi muslimer har olika ursprung och olika värderingar.

Jag har bott i Sverige i 10 år och jag följde noga den föregående regeringens arbetet mot islamofobi och vårldsbejakande extremism. Jag har också följt den sittande regeringens arbete och den nyligen presenterande nationella planen för att motverka rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott på nätet.

Mot bakgrund av den förra och den nuvarande regeringens arbete och försök att motverka rasism och islamofobi tror jag det finns skäl att problematisera hur begreppet muslim används. Den homogena gruppen som beskrivs skapar mentala stereotyper och i det finns risk att islamofobi och muslimofobi föds och växer. Det finns därför skäl att fundera över hur en konstruktiv utveckling är möjlig.

Majoriteten av de muslimer som finns i Sverige består av människor som nu eller i tidigare generationer kommit från södra Europa, Mellanöstern, Balkan, norra Afrika etc. I den mån muslimer ska representeras i realiteten måste därför hänsyn tas till att gruppen som helhet är heterogen. Vi måste arbeta konstruktivt för att också säkerställa att också röster från moderata muslimer och reformister hörs och att det finns plattformar från vilka inkluderande diskussioner kan föras.

Under hösten har vi kunnat följa programmet Jag är muslim i SVT. Där har tittarna fått följa muslimer och få en bild av diversifieringen i grupper. Dessa initiativ är viktiga och borde få konsekvenser för förförståelsen av vad en muslim är. Jag är själv homosexuell muslim.

Konsekvensen av detta är att många skulle diskvalificera mig som muslim. De representanter jag ser för muslimer speglar sällan personer som jag. I ett land som Sverige borde det dock finnas initiativ som tar tillvara också på progressiva röster – initiativ för att möjliggöra en så bred och givande diskussion som möjligt.

I den viktiga kamp som regering nu för är det därför viktigt att också vara tydlig med att det inom dessa bredare grupper också finns marginaliserade grupper. I sitt arbete borde regeringen ta tillfället i akt att skapa utrymme också för progressiva röster från reformistiska dissidenter för att minska den stereotypa bilden av muslimer som nu driver debatten.

I den mån vi muslimer uppfattas som den diversifierade grupp vi är blir vi också svårare att generalisera. En viktig pusselbit i arbetet mot den pågående polariserade debatten.

Akbar Abdul Rasul,
Statsvetare och reformistisk muslim