Sopa inte den strukturella rasismen under den blågula mattan
Debattörerna: Regeringen har gjort en halvmesyr för att problematisera den strukturella rasismen.
Vi möts nästan dagligen av rubriker om rasism, nazism och populism i media. Rasismen som debattämne är högst aktuellt i vårt polariserade mediesamhälle.
Trots att det skrivs och debatteras mycket om rasism, möts vi som antirasister ständigt av frågan om att vi inte överdriver och fabricerar händelser av rasism.
Vi vill vara tydliga med att så länge vi möts av rasism i våra liv – och det händer ganska ofta- så kommer vi aldrig att vara tyst, därför vi har insikten att det som drabbar oss ingår i en större berättelse, en större struktur och det kallas strukturell rasism.
Den strukturella rasismen som vi båda drabbas av är en form av förtryck som bryter ner individers självförtroende och självkänsla, då man ofta som individ skuldbelägger sig själv då man utsatts för detta förtryck.
Strukturell rasism är aktiva och oftast osynliga handlingsmönster och processer som gynnar individer och grupper från majoritetssamhället och samtidigt utgör hinder för minoritets- och immigrantgruppernas deltagande i samhällslivet.
Vi anser att det viktigt att strukturell rasism diskuteras mer på samhällets alla arenor. Ett erkännande av dess existens är ett steg i rättriktning, då det finns vissa antirasister och politiker som starkt ifrågasätter dess existens i det svenska samhället.
När vi nyligen läste regeringens nya handlingsplan mot rasism Nationell plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott 2016 gladdes vi till en början att just begreppet strukturell rasisms togs upp. Men regeringen har gjort en halvmesyr för att just problematisera den strukturella rasismen i vår samtid i den aktuella handlingsplanen, och när man går igenom hela handlingsplanen så känns begreppet strukturell rasism dekorativ.
Handlingsplanen saknar tyngd då den ej tar upp metoden jämlikhetsdata som tillämpas i länder som Storbritannien, USA, Kanada och Australien där metoden ger en omfattade bild av diskrimineringen av olika minoriteter i samhället
“Jämlikhetsdata är beteckningen på en metod som används för att på ett etiskt, rättssäkert och vetenskapligt sätt ta fram kunskap som kan utgöra underlag för en medveten och aktiv jämlikhets -och antidiskrimineringspolitik”
Både FN, EU och Europarådet har regelbundet kritiserat Sverige för att inte samla in relevant kunskap och systematisk statistik om olika minoriteters situation, denna kritik måste tas på högsta allvar.
Slutligen vill vi poängtera att vi inte behöver flera nationella handlingsplaner där strukturell rasism ges en bra terminologisk beskrivning, men saknar konkreta råd på hur man ska lösa det faktiska och reella problemet som strukturell rasism utgör i det svenska samhället.
Regeringens nya handlingsplan mot rasism kan av vissa betecknas som ett steg framåt i kampen mot rasism i samhället, men då det saknas vilja och ambition att implementera jämlikhetsdata riskerar vi att få leva vidare med den strukturella rasismen, då den även framgent kommer att sopas under den blågula mattan.
Johan Eklund
