Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Birro: Polis Peter Springare ska hyllas – sanningen kan aldrig vara rasistisk!

Denna text är hämtad från bloggen Marcus Birro Blogg.

Marcus Birro skriver om Peter Springare
1 av 4

Marcus Birro skriver om Peter Springare

Privat/TT

2 av 4

TT

Peter Springare
3 av 4

Peter Springare

Copyright © Petter Koubek All Rights Reserved. Detta fält får inte ändras eller raderas enligt 6 kap enligt lag (1960:729) / Petter Koubek

Marcus Birro
4 av 4

Marcus Birro

Privat

Debatt | 07/02/2017 15:32

Marcus Birro: "Man kan både vara godhjärtad och tycka att det är problematiskt att värderingar från stenåldern börjat frodas i vissa delar av våra förorter."

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Jag är själv delvis andra generationens invandrare. Min farsa är italienare och min mamma är svensk. Jag är dessutom italiensk medborgare, faktiskt inte svensk.

Min allra första insändare jag fick publicerad i en tidning handlade om att vilket rikt land Sverige blivit tack vare att människor valt, eller kanske, tvingats att komma till Sverige.

Jag tycker precis samma idag. Jag tror på mångfald. Jag tror på en värld där människor får resa och mötas och där vi får röra oss fritt.

Min egen farsa kom hit tidigt sextiotal och arbetade i den tunga industrin. Sedan blev han vaktmästare på ett sjukhus i Göteborg.

Jag är en produkt av mångfalden. Jag älskar att Sverige, ett vackert, men märkligt land på drift i Ishavet, valt att var ett solidariskt och öppet land för människor på flykt.

I Sverige har vi varit bra på att tillvarata och berömma oss om de förtjänster som allt detta kommit att innebära. Och som skrivet, med all rätt.

Insändaren jag skrev om högre upp i texten publicerades 1987. Sverige var på nästan alla sätt ett helt annat land då. Där någonstans avstannade också diskussionen om de här frågorna. Tystnaden lade sig som en blöt vante över debatten i tjugofem år.

Länge har det förelegat en uppfattning om att man är emot flyktingar eller andra människor i nöd om man ens det allra minsta problematiserat svensk integrationspolitik. Men låt oss hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Man kan faktiskt (som ett exempel) vara en godhjärtad, solidarisk och tolerant medmänniska och tycka det är problematiskt att värderingar från stenåldern börjat frodas i vissa delar av våra förorter.

Så när en polis tar bladet från munnen och beskriver en verklighet som han gissningsvis har väldigt god insikt i, nämligen brottsligheten, och när denna polis är modig nog att vara både tolerant och sanningsenlig om vilka det är han möter i sitt arbete som polis, då beskylls han genast för att vara rasist och drevet går.

Vilken ynkedom och vilken skam det är.

Här har vi alltså en yrkesman som vet vad han talar om. Han om någon lever i den verklighet som politikerna och media med beundransvärd iver under så många år försökt putsa upp, och som de medvetet valt att skönmåla eller helt enkelt hålla käften om.

Han beskriver i sitt inlägg hur hans vardag ser ut och hans ord väger blytungt eftersom han vet vad han snackar om. Han är förtvivlad över att politikerna i rädsla för sanningen dansar runt med sina döda ord. Han är inte ute efter att stigmatisera eller ställa grupper mot varandra utan han drivs av en uppriktig vrede, ett sanningsepos, och en förtvivlvan som hotar att slå över i apati om ingenting faktiskt händer snart.

Han konstaterar sakligt, analytiskt och värdigt att ”Så här ser det ut. Så HÄR är det. Och om ni inte ser det så ljuger ni eller dribblar med sanningen eftersom ni är livrädda för att bli utmålade som rasister eller värre.”

Jag tror det är precis tvärtom. Jag tror att man måste skriva sanningen som sanningen ser ut eftersom sanningen är det som pågår ändå, trots att man som media och andra under så lång tid valt att inte skriva om den. Det ser ut som det gör även om vi inte skriver om det och det enda sättet att faktiskt göra något åt det är att börja snacka om det.

Att i pinsam ängslighet inte sätta saker i sitt rätta samband bara för att man är rädd att någon ska tro att man är främlingsfientlig kommer bara ge de verkligt otäcka krafterna fritt spelrum.

Jag tror också att det faktiskt gör alla de överlägset flesta människorna i de här områdena som sköter sig en tjänst när man riktar sökljuset mot dem som trivs i mörkret och som begår brotten.

Sanningen är inte rasistisk eller främlingsfientlig. Sanningen bara är.

Polisman Peter Springare borde givetvis hyllas för att han, utan att tappa sin känslomässiga kompass, riskerar sitt anseende och säkert sitt jobb, genom att beskriva verkligheten på det enda sättet som verkligheten ska bli beskriven på. Som den faktiskt ser ut.

Först då kan vi upprätthålla både ordningen och värdigheten hos alla de människor som tvingas leva i utsatthet.

Marcus Birro,
Författare

Läs mer:

Stödet för Peter Springare växer – är större än Stefan Löfven på Facebook

Nej, polisen Peter Springare sprider inte en sann bild av Sverige

Här är polisen Peter Springares kontroversiella inlägg – nu visar tusentals sitt stöd

Vill du också få ut din röst?
Håller du med?