Chris, 24: Jag blev nästan gruppvåldtagen – nu förstår jag hur kvinnor har det

Mitt namn är Chris Williams och lördagen den 25 februari 2017 valde fem män att försöka beröva mig min kropp. Ett försök till gruppvåldtäkt.

Innebörden i ”jag hatar män” sträcker sig så mycket längre än vad orden egentligen står för. Jag hatar inte alla män, men ändå tar män åt sig och blir kränkta för att jag nämner att jag hatar män. Jag hatar män som förtrycker kvinnor.

Jag hatar män som tar sig friheten att beröva någon annans kropp. Jag hatar män som inte vet vad som är rätt eller fel. Jag hatar män! Du kränkta man, det är så otroligt synd om dig. Du kränkta man, jag är ledsen att fokuset landar på hur du blir behandlad i ord. Du kränkta man, allt handlar inte om dig.

Jag var på väg till min vän Linus som fyllde 25 år och hade en temafest i Moulin Rouge-anda. Min vän bor inte långt ifrån mig så jag skippade taxin och tog därför en promenad även om jag var lite sen.

Jag var klädd som dragqueen men mer som kvinna och sminket hade dragit ut på tiden en aning då jag ville vara extra on fleek på denna fantastiska tillställning. Efter att sminket, mina naglar, håret och kläderna var på plats var jag äntligen på väg till den fest jag hade sett fram emot hela veckan.

När Linus bjuder in till fest så slår han på stora trumman. Och estetisk som jag är fick jag då chansen att skapa något med användning av mig själv som redskap. Dragqueen. Det var kallt ute och mycket folk i rörelse. Jag kände mig förföljd men vände mig aldrig om för att se efter.

Jag trodde att jag inbillade mig men när jag började höra manliga röster komma närmre och närmre blev jag rädd. De skrattade och visslande efter mig och kommentarer om mitt utseende kastades på mig bakifrån. ”Hora, vart fan är du på väg?” ”Är du sugen på kuk?”

Jag var livrädd men fortsatte att gå med huvudet högt. Jag hade bara gått denna väg en gång tidigare och kunde därför inte välja någon annan mer trafikerad väg. Jag fortsatte att gå och hoppades på att männen skulle avvika från den väg jag gick, men nej.

När jag rundade ett hörn blev jag omringad av fem män. Dessa män som förföljt mig och omringat mig tog sig friheten att ta på mig, antasta mig och slängde nedvärderande ord på mig. Någon drog fram sin kuk medan en annan slog mig på rumpan. De skrattade och allt blev bara svart.

Jag bet ihop för att varken skrika eller göra motstånd. Hade jag öppnat munnen för att ropa på hjälp hade männen fått reda på att jag var biologiskt född som man och det hela hade kunnat sluta riktigt illa.

Det enda som snurrade i mitt huvud var ”håll käften, säg ingenting, det är lugnt”. Ett gäng festglada människor kom gående mot oss lite längre bort och männen valde därför att avsluta överfallet för att avlägsna sig från platsen. Jag drog ner klänningen igen, torkade tårarna och fortsatte till festen.

Jag var i chock. Väl framme på festen pratade jag inte om vad som hade skett. Alla var så glada och hade en trevlig kväll. Jag ville helt enkelt inte förstöra den goda stämningen. Jag kände kärleken av lyckliga människor strömma genom hela lägenheten och inombords brann jag av ilska och förtvivlan.

Vanligtvis brukar jag vara den sociala personen som tar för sig på en fest. Men denna gång stod jag mest och var tyst, vilket människor påpekade senare under kvällen. Jag kom lindrigt undan denna gång. Men till alla personer där ute som blir utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp, till er vill jag säga att jag förstår hur ni känner er.

Denna händelse tar mig tyvärr sex år tillbaka i tiden. Jag var 18 år och blev för första gången utsatt för en våldtäkt. En man brottar ner mig på väg hem från krogen, sätter sig på mina armar och trycker upp sin hårda kuk i mitt ansikte. Utan att behöva gå in på mer detaljer så kan jag berätta att jag till slut lyckades överrumpla mannen och ta mig därifrån.

Jag gjorde en anmälan och kunde sedan peka ut männen i fråga. Men tyvärr så lades anmälan ner och tyvärr kommer även denna anmälan att läggas ned då det inte finns tillräckligt med bevis. Men jag är van. Jag har lärt mig att leva med att ständigt bli besviken och sviken av mänskligheten. Jag har under hela min uppväxt fått utstå mobbning, utanförskap och misshandel.

Nästan dagligen under hela min skoltid, men även idag. Jag är van att stänga av och kunna gå vidare. Jag vet inte om det är en bra eller dålig egenskap men det har fått mig att överleva. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag blivit misshandlad både fysiskt och psykiskt.

Men vem är du att ta dig friheten att ta på en annan människa utan tillåtelse? Vem är du att nedvärdera och förtrycka kvinnor? Vem har uppfostrat dig till att behandla en kvinna på det här sättet? Nu är jag inte en biologisk kvinna men eftersom jag var uppklädd som en fick jag åter igen känna på det förtryck som kvinnor får möta, varje dag.

Till dig som säger att kvinnofrågor tar för stor plats, att samhället är jämställt nog eller att feminism är överdrivet, till dig vill jag bara säga, HÅLL KÄFTEN! Ni har förmodligen aldrig stött på det förtryck som kvinnor får leva med varje dag.

Jag förstår varför kvinnor är rädda. Fan ta er män som förtrycker kvinnors rätt till sin egen kropp. Jag kanske inte sa nej när ni valde att ta på min kropp, men jag gav er aldrig tillåtelse från första början. Min kropp är min, och ingen annans.

Jag menar inte att jag har rätt i allt jag jag säger och jag har förståelse för att alla inte kommer acceptera mina åsikter, tankar och idéer. Men när det gäller rätten till att äga sin egen kropp och rätten till sin egen historia, då finns det inget att säga emot.

Att stå upp för kvinnor är så otroligt viktigt oavsett kön. Att stå för mänskliga rättigheter är viktigt för mig och därför tar jag upp kampen för kvinnors rätt till sin egen kropp. Jag är inte en kvinna själv, men det var en kvinna dessa män hade i åtanke att våldta.

Den här händelsen har skapat ett drivkraft inom mig som jag vill- och kommer göra någonting med. Det finns så mycket jag vill säga men ord kan inte beskriva vad jag känner.

Till sist vill jag säga. Du kränkta man. Håll käften! Det här är inte din plattform att komma med åsikter.

Jag kommer att göra en anmälan för statistikens skull. Jag vet att förundersökningen kommer att läggas ned. Men jag gör min anmälan för alla kvinnor som inte vågar.

Chris Williams