Marcus Birro: Inte ens polisen vågar ta sig in i förorten längre
Marcus Birro: "Det är sinnessjukt att en polis som faktiskt vågar arbeta i de här områdena inte ens får uppbackning av den egna rättsapparaten".
Har samhället givit upp om förorterna?
Som vanligt är statsministern hopplöst sist på bollen när han igår stod och svamlade något om hårdare tag och fler poliser.
Han lät som en förprogrammerad robot. En robot som kommer inkörandes från vänster tre veckor efter att alla gått hem.
För verkligheten är den att poliser inte vill arbeta i de här områdena. Och det är inte särskilt svårt att inse varför. När de är där för att sköta sitt jobb attackeras de av ungdomar som kastar sten, provocerar eller misshandlar dem.
Om jag vore polis skulle jag helt enkelt vägra åka in i de där områdena (som de härligt upplysta och toleranta älskar att stryka medhårs) av den enkla anledningen att jag inte har någon lust att utsätta mig själv för denna på alla sätt oacceptabla fara.
Rättsväsendet hänger inte med i utvecklingen. Det är alltid poliserna som först upptäcker när ett samhälle är på väg att slira ner i diket. Det är polisen (och övrig blåljuspersonal) som står vid fronten.
De har vårt mandat, ditt och mitt, att göra det här landet säkert, tryggt och värdigt för alla som bor här. Men rättsväsendet är en tandlös, impotent tiger som ligger under sitt höga träd och dåsar med tungan hängande utanför munnen.
Rättsväsendet dansar efter en helt annan musik, fast i en tid som inte existerar längre.
Även när en polis blir attackerad och misshandlad med knytnävsslag så väljer rättsväsendet att titta bort. Nu senast var det en 22-åring som slog en kvinnlig polis i ansiktet med knytnäven i samband ett gripande.
Svea Hovrätt anser inte att misshandeln är en kränkning mot polisen eftersom: ”I denna situation måste Carolina (polisen) ha haft en mental beredskap inför att mötas av fysiskt motstånd”.
Så en polis ska alltså vara mentalt och känslomässigt förberedd på att få stryk när hon utför sitt jobb och griper en person?
Varför det?
Poliskvinnan själv säger så här om domen: ”Det känns som att gränserna suddas ut och att man kan bruka ännu mer våld mot oss poliser. Våldet mot oss normaliseras”.
Det är ju helt sinnessjukt att en polis som faktiskt vågar och orkar arbeta i de här områdena inte ens får uppbackning av den egna rättsapparaten om och när hon blir attackerad.
Det enda rätta vore givetvis att lagföra personen som slagit henne och lagföra honom hårt. Höj straffen i allmänhet och den här typen av brott mot poliser, ambulanspersonal och brandmän i synnerhet.
Kastar man sten mot poliser eller misshandlar en polis ska det generera allra minst två års fängelse. Utan möjlighet till frigivning. Lås in dem. Lås in dem länge.
En annan vansinnig grej är ju lönen. En polis som arbetat i åtta år och väldigt ofta i just dessa utsatta områden (och alltså riskerat sitt liv) har en lön på 25 000 kronor i månaden. Det är vad hans arbetsgivare och staten tycker han är värd.
Statsministern har för övrigt en lön på 164 000 kronor i månaden. Vem anser du är mest förtjänt av 164 000 kronor i månaden? Lallaren Stefan Löven eller polisen som ser som sitt jobb och sitt kall att trygga Sverige?
Svensk regerings perversa förmåga att vara totalt sist på alla bollar när det gäller de svåra utmaningar som Sverige står inför är häpnadsväckande och ett gigantiskt löneavdrag vore en första åtgärd för att få det att svida i maktens kostymer.
Och strama upp rättsväsendet så att polisernas arbete också visar sig i antal domar. Bygg fler fängelser. Lagför fler gangsters. Ta i med hårdhandskarna som vi sade förr. Jag är glad att mullvaden Leif GW Persson också vaknat ur sin dvala och muttrat något om kravallpolis. Det skrev jag för ett år sedan redan.
Men gör något. Nu!
