Hur många barn ska hållas gisslan i förorten innan vi gör något?

Ingen kunde väl förbli oberörd efter Kalla Faktas program sent igår kväll. Unga barn som tvingas leva under stenhård diktatur där de blir beslagtagna val och rättigheter. Utsatta kvinnor och barn får betala priset när kvinnoförnedrande strukturer tillåts växa fram i områden som rättsväsendet och politikerna helst vill glömma. Det värsta av allt är att Kalla Faktas inslag bara visar en bråkdel av hur verkligheten faktiskt ser ut.

Föreningen "Varken Hora Eller Kuvad" drog ut till Stockholms förorter. Man genomförde en stor undersökning, och frågade över tusen barn mellan 12-18 år om hur deras liv egentligen ser ut. Vilka rättigheter man har och hur man behandlas av sina föräldrar och av den kultur som omger en.

Resultatet av undersökningen säger allt. Säg såhär. Du är en sextonårig tjej. Du har just börjat ettan på gymnasiet och det tar inte lång tid innan den första skolfesten ska äga rum.

Men den kan du bara drömma om, för du tillhör en av de 39,2 procent av alla flickor i förorterna som förbjuds att gå på skolfester. Och när den första klassresan tar vid så får du motvilligt stanna hemma då du tillhör en av de 27,4 procent som inte tillåts åka på klassresa.

Du tillhör en av de 83 procent (!) flickor som INTE får umgås med andra pojkar efter skoltid.

30,9 procent av alla flickor får dämpa sina känslor för kärleken. Den söta pojken i klassen bredvid förblir en dröm. Annars blir de förödande konsekvenser, de blir mordhot, misshandel och total utfrysning från släkten. Nästan varannat barn trotsar detta och lever i smyg med sina förhållanden och får agera Romeo och Julia inför sina föräldrar.

Hela 20 procent av alla flickor blir direkt beslagtagna det finaste valet en människa kan få. Vem man ska tillbringa resten av sitt liv med. Föräldrarna släpper inte barnen när de fyller 18 utan vart femte giftermål tillhör föräldrarna och bakom alla dessa fruktansvärda siffror finner vi oskyldiga flickor som inte gjort något för att förtjäna detta lidande.

Det är såhär verkligheten ser ut. Vi snackar inte bara om några bussar där flickor får sitta bak och pojkar fram. Problemet är så mycket större än så och vi kan inte komma ifrån att i dessa diktatoriska förorter är det djungelns lag som gäller, och en kulturell övertygelse hämtad från en medeltidsfilm präglar situationen för tusentals unga flickor.

Några mil längre bort sitter våra folkvalda i sin trygghet och tävlar om hur man kan samla billiga politiska poäng på det stora missnöjet mot dessa platser.

Man står i kö för att fördöma ungdomsgäng, bilar som brinner och kontinuerliga skottlossningar. Det är säkert jättebra, men barnen? Flickorna? Vem för deras röst? Vem tar deras parti?

Det är fullständigt handlingsförlamat när det kommer till den tysta problematiken i förorterna. Unga flickor som lever under ständig skräck och under ett hedersförtryck som man knappt kan förstå. När deras röster försöker tränga sig in igenom riksdagens väggar möts man utav noll engagemang.

Då är de roligare att prata om den där bilen som brann. Men allvarligt talat. Vi MÅSTE börja tänka på de utsatta barnen. Vi får INTE blunda för flickors utsatta situation och vi MÅSTE inse att vi har ett jätteproblem som vi tillsammans måste prioritera och kämpa för.

Och jag vet att många som läser detta känner igen sig i texten. Som blivit bestulen sin barndom. Som blivit inlåst på sin rum varje dag efter skolan.

Som blivit forcerad att bära kläder mot sin vilja och som blivit både slagen och utfryst för man har trotsat alla tvång och kvinnofientliga lagar. Vi vill bara uppmuntra dig att fortsätta kämpa. Du är så älskad och vi är beredda att göra allt vi kan för att lyfta dina rättigheter och ditt värde!

Jag skulle vilja avsluta med att citera Soheila Fors och rikta det citatet direkt mot makthavarna i detta land.

"Hur många barn ska offras och hållas som gisslan i våra svenska förorter innan ni börjar se allvaret?"

Jonatan Alfvén