Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Lady Dahmer: Tygla era söner!

Denna text är hämtad från bloggen Lady Dahmer.

1 av 3

Privat/TT

2 av 3

Claudio Bresciani

3 av 3

Privat

Debatt | 13/04/2017 13:03

Lady Dahmer: "Det är dags att pojkföräldrar börjar ta lite jävla ansvar och lära sina ungar att det inte är okej med våld".

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Det blir mycket känslor när man skriver om barn. Det ska det ju bli, något annat vore ju konstigt. När jag skriver om pojkars beteenden märker jag att många tar illa upp och det förstår jag också, speciellt om man är förälder till pojkar, men ja önskar att vi kunde lyfta blicken lite för det här är fasiken skitviktigt att prata om. Speciellt för våra söners skull.

Nu har detta inlägg av Enligt Ellen två år på nacken men är tyvärr lika aktuellt som alltid så jag vill att ni läser det. Hon skriver i alla fall om pojkar och pojkföräldrar i inlägget "Varför är föräldrar till killar så dumma i huvudet?"

Och det vill jag att ni läser!

"Majken och jag var i stadsparken förut idag. Ett gäng på kanske fem-sex killar i lågstadieåldern sprang runt med väldigt verklighetstrogna leksaksvapen av typen "stora maskingevär med ljud". Och så lade de sig på taken till lekstugor och låtsades skjuta. Småbarnen i parken. Detta är så sjukt att jag blev illamående. Vem leker krypskytt? Varför? Vem köper såna vapen till sina barn?? I alla fall, efter ett tag kommer pappan till ett av barnen förbi och säger typ "är det här ni är och leker" och barnet svarar att de leker GTA. VEM LÅTER SITT BARN SPELA GTA?! Och pappan ba "jaha, vad kul" och CYKLAR VIDARE!"
- Utdrag ur inlägget

Jag har två pojkar nu. Jag är livrädd att de ska bli de där pojkarna som Ellen skriver om. Jag blir inte träffad eller sårad av Ellens känga, inte nu, för jag ser och upplever precis samma sak som hon. Kanske inte genom min egen pojke. ÄN.

Men jag håller inga illusioner om att just min pojke kommer blir så himla mjuk och snäll och fin för jag har sett hur mjuka, snälla och fina pojkar böjer sig för gruppen, ser upp till den störiga killen och sakta börjar apa efter.

Och jag har sett samma jävla föräldrar stå bredvid och ba ''nääääää inte min lilla kille han som är så snäll och fin han är inte som de andra''.

Newsflash, det är han visst! Eller risken finns iallafall. Och den där risken behöver vi motarbeta aktivt.

Jag har också skrivit en del om min frustration kring pojkar som stökar, knuffas, låtsasslåss, bråkar och tar plats på flickornas bekostnad i mina barns skola.

Och hur jag sett att flickorna backar bort, medvetet och besvärat och hur de inte vågar ej säga ifrån och att detta liksom får fortgå år efter år utan att nån egentlig förändring sker.

Men de flesta av dessa pojkar, dels de jag skriver om, men också andra pojkar som beter sig så här är ju inga dumma elaka as utan tvärtom snälla och gulliga och fina med massa härliga egenskaper.

Men de har uppenbarligen fått komma undan med ''pojk-beteende''. Kanske för att det är svårt att hantera eller bemöta, jag vet inte? Ibland upplever jag att både föräldrar och lärare till slut blir rädda för dem. För åtta-, nio-, tioåriga pojkar.

"Först har vi småkillar som skojsjunger och förstör för de andra barnen på skolavslutningen för att de tycker att det är kul. Och föräldrarna gör ingenting, för det är ju deras små gullepluttar som får göra som de vill. Sen har vi tonårskillar som brölar och tafsar och stör och herregud, egentligen borde ju föräldrarna säga nåt, men det är ju alltid de andras barn som gör sånt. Och sen har vi män som måste breda ut sina enorma skrev med sina minikön på tunnelbanan, som skriver hot om våldtäkt till kvinnliga krönikörer och som hatar och hotar allt som inte är precis som de vill ha det. Och sen skaffar de barn."
- Ur Ellens inlägg

Jag minns en händelse en gång när jag väntade på bussen ihop med ett gäng barn ur en lågstadieklass, apropå fina lugna pojkar som ändå kör på, där två pojkar stod och låtsasslogs.

De sparkade och knuffade (och knuffade samtidigt till andra som ej var med i leken) och när ansvarig vuxen dök upp frågade hon "Är det svårt att stå här utan att brottas" varpå den större pojken snabbt svarade ''nej!'' lite triumferande kaxigt.

Men den andra pojken, tittade lite ledsamt upp och sa ''ja'' och jag fick känslan av att han kanske egentligen inte alls vill hålla på men att han inte har speciellt mycket val.

För de har ju inte det, de andra pojkarna som egentligen inte vill vara stökiga för de stökiga pojkarna är de coola pojkarna och dem vill man hänga med och vara som och då måste man göra som de gör.

Jag såg detta varje dag när jag jobbade inom förskolan och jag ser det idag när jag hänger bland andra barn. Fina snälla lugna ungar som till slut tar efter.

Och jag ser alla jävla mähän till vuxna, föräldrar som skolpersonal, ignorera och nästan ibland uppmuntra genom skratt och frågor. Fan tygla era pojkar nån jävla gång. Jag pallar inte ännu en generation flickor som ska växa upp och fullkomligen köras över av killarna i deras liv.

Det är dags att pojkföräldrar börjar ta lite jävla ansvar och lära sina ungar att det inte är okej med våld, all form av våld, och att det aldrig är okej att ta sig friheter på andra människors bekostnad.

Vi tjatar hela tiden om att flickor ska lära sig att säga ifrån, säga nej och stå upp för sig själva men det spelar ingen roll hur bra de blir på att säga nej när pojkarna ändå inte lyssnar och när de tillåts kränka och förnedra och hela tiden ursäktas när de gör det.

Lady Dahmer

Vill du också få ut din röst?
Håller du med?