Jag fick sparken innan jag hann börja – på grund av min tröja

En anställd på en dräglig arbetsplats ska ha möjlighet att kunna yttra sig, diskutera och kompromissa när konflikter uppstår. Det låter väl inte för mycket begärt? Men vad händer egentligen när den anställde nekas denna möjlighet? 

Ett liknande problem upplevde jag själv för några dagar sedan när jag blev uppsagd, 5 minuter efter min bokningstid, på grund av en chef som vägrade ge något som helst utrymme för att hantera problemet på ett professionellt och lämpligt sätt. 

Vederbörande gav mig ingen möjlighet att diskutera och komma fram till en lösning för ett problem som kunde lösts enkelt och smidigt. 

Det bidrog inte heller till en lösning när jag ställdes inför en tuff situation, utan möjlighet till ett annat alternativ. Ett alternativ som var lättillgängligt, men som personen misslyckades att informera om. 

Så, hur viktig är det att chefen ska vara lyhörd för arbetaren och kunna föra ett samtal kring problemet för att det ska kunna lösas, och på så sätt förhindra att det blåses upp till något oproportionerligt på grund av ett misstag?

Jag ska inleda med att berätta om det som har hänt. Jag blev bokad 07:30 för introduktion hos Hemtjänst Centrum i Västerås, en kommunal arbetsplats. Jag kom in 07:20 och fick träffa assistenten och byta om. 

Jag är en muslimsk tjej, som har slöja. Min arbetströja var kortärmat, så jag hade en långärmad tröja under. Så har jag haft tidigare, men på en annan arbetsplats. 

Jag gick ut igen för att träffa assistenten som skulle ge mig några papper eftersom det var första dagen på arbetet. Så fort assistenten skulle lämna över mina papper sprang chefen mot mig och sa "Stopp, stopp, stopp!". 

Chefen sa till mig att jag inte fick ha på mig en tröja under och att jag måste ta av mig den. Jag svarade att jag inte kan gå ut med en kortärmad tröja. 

Vad sa chefen då? Efter 15 sekunders diskussion säger hon att jag inte längre är välkommen att jobba hos dem. Jag fick gå in och byta om mig igen och lämna arbetskläderna på hyllan. 

När jag var på väg därifrån träffade jag assistenten igen, hon pratade med mig och försökte förklara vad det var som hade hänt, något som chefen själv borde ha gjort innan hon avvisade mig från jobbet. 

Assistenten sa att det var hygienregler och att jag inte kunde ha på mig en långärmad tröja av den anledningen. Jag gav då en lösning till assistenten och sa att jag kunde ha på mig en jacka som jag kunde ta av mig när jag är hos kunden, men det var tydligen för sent. 

Assistenten sa att hon inte kunde göra något längre, även om lösningen var rimlig. Men chefen är chefen och bara hen kan bestämma. 

Det som hände var väldigt svårt för mig att förstå, det hände så snabbt att jag inte ens fick tid att reflektera över det, eftersom chefen själv inte bidrog med någon lösning eller möjlighet att diskutera problemet, trots att en lösning fanns inom räckhåll. 

Om chefen bara hade visat en vilja att lyssna och varit mottaglig för diskussion skulle mycket ha sett annorlunda ut idag. 

Vad handlar det om då? Om högmod och arrogans? Eller ska man dra det sedvanliga rasistkortet här? Jag vet inte, det får chefen själv besvara. 

Det jag dock vet säkert är att en rimlig lösning som hade kunnat tillgodose båda parters behov enkelt kunde ha tagits fram. Hade jag bara fått chansen att säga "Ja, men jag kan ha en jacka utomhus som jag tar av mig inne i kundens boende", hade situationen kunnat lösas.

En lösning som är acceptabel hos Västerås kommun, men som personen som sagt totalt misslyckades med att framföra. 

Att en chef själv inte bidrar till ett gott klimat kan man tycka är bisarrt, då ledarskap också innebär att man är flexibel och erbjuder lösningarna i linje med verksamhetens rådande regler.

Chefen kunde lätt och enkelt erbjudit mig löstagbara engångsärmar som finns inom vården, men tyvärr gjorde hon inte det. Varför då? 

Detta var helt enkelt en onödig situation med ännu onödigare konsekvenser, som orsakades av en ovilja att vara till hjälp eller erbjuda en lösning.

Zeinab Hamie