När vi skärper gränskontrollerna skyddar vi vårt öppna samhälle
Marcus Birro: "Vi skyddar oss från de som bevisligen är villiga att göra vad som helst för att skada oss".
Det är fullständigt obegripligt att ett begrepp som ”kontroll av våra egna gränser” är så provocerande. Jag är uppväxt i ett progressivt hem. Där fick vi barn lära oss att gränser alltid var av ondo.
Det skapade i mitt fall en hysteriskt gränslös människa. På gott och gott. Det har inte funnits en enda gräns som jag inte försökt ta mig över. Ibland har det varit bra för mig. Ibland har det varit mindre bra.
En gränslös värld är en vacker tanke. Jag älskar den. Jag högaktar människor som faktiskt tror att vi inte behöver leva våra liv bakom stängsel och staket.
När man rör sig över gränser, såväl geografiska som mer poetiskt själsliga, så lär man sig saker. Så fort man reser någonstans så vidgas vyerna. Vidgade vyer är väldigt centralt för att motarbeta rasism och främlingsfientlighet.
Men det finns också en omvärld att ta med i beräkningen. Om det i denna omvärld finns människor som är beredda att utnyttja ett gränslöst land för att skapa kaos, terror eller splittring är det det öppna, demokratiska och civiliserade landets skyldighet att stärka gränserna och skydda landet.
Det handlar inte om att stänga in sig och föraktfullt se på resten av världen bakom en hög mur. Det är faktiskt precis tvärtom. Gränser behövs för att vi ska orka, våga, kunna ha kvar våra öppna hjärtan, våra öppna sinnen, och för att vi ska fortsätta orka vara solidariska med människor som lagligt och rätt har skäl att söka asyl i vårt land.
Så jag applåderar regeringens skärpning av gränskontrollerna. Terroristen på Drottninggatan lyckades hålla sig undan myndigheter och alla andra.
Han tog sig in i Sverige och stannade utan allt för stor ansträngning också kvar här sedan hans asylansökning fått avslag. Därför kunde han mörda fyra människor och skada många andra för livet i ett terrorattentat i centrala Stockholm för en månad sedan.
Att älska mångfald och ett öppet samhälle handlar också om att skydda detta öppna samhälle. Det finns människor som hatar vårt sätt att leva och som gärna utnyttjar vårt generösa och gränslösa flum för att skada oss. Vi kan tycka vad vi vill om att det är så här. Men det är så här.
Vi reser alltså inte murar för att skydda oss från de som behöver vår hjälp. Vi skyddar oss från de som bevisligen är villiga att göra vad som helst för att skada oss.
