Lady Dahmer: Tänk om Snövit var tjock – det vill säga ful
Lady Dahmer: "När hennes feta ben avslöjas så ser man skräcken i dvärgsnubbarnas blick och min. Akta, en tjockis! Hjälp, en tjockis!"
Filmen "Red Shoes & the 7 Dwarfs" är inget skämt, även om man skulle kunna tro det. Den påstås vara en parodi på Snövit och utges för att ifrågasätta normer och skönhetsideal:
A normal girl born into extraordinary circumstances, she’s a princess who doesn’t fit into the celebrity world of princesses – or their dress size. She wants to stay true to herself, but Fairy Tale Island is all about looks, so it makes it hard not to want to be like the others. In her quest to find her lost father, she learns not only to accept herself, but celebrate who she is inside and out.
Här har vi alltså en film vars plot är "tänk om Snövit inte längre var vacker....", det vill säga: tänk om Snövit var ful. Och så illustreras det med en tjock tjej. För tjock är fult. Jag behöver ärligt talat inte se filmen för att veta att den är skit.
Alltså, det är så många fel här att jag inte vet var jag ska börja. Påminner först om att detta är en familjefilm som riktar sig till barn. Små flickor kommer titta på den.
Jag vill att ni kollar på trailern. Ni hittar den på min Instagram här. Gör det. Kolla först och så snackar vi sen.
Har ni kollat? Okej. Då kör vi. Först: Det olämpliga i hur hon sexualiseras. Hallå, det är barn som ska titta på detta? Kan barnfilmsbranschen sluta lära barn att kvinnor är sexobjekt?
Men ja, hon sexualiseras. Normaliseras. Det är nån slags strippshow. Den manliga blicken är närvarande. Hon strippar sensuellt. Långsamt. Förföriskt. Detta ska alltså barn kolla på. Kan vi fundera på vad barn lär sig av detta? Hur påverkas de? Hur formas deras kvinnosyn?
Jag minns själv hur påverkad jag blev av den här typen av scener som liten. Hur jag redan som åttaåring hade internaliserat den manliga blicken. Helt sjukt. Men det börjar ju här.
Något annat som normaliseras är sexuella övergrepp. Så kallade "peeping Toms". Fluktande. Det där att män tjuvtittar på kvinnor som klär av sig. Tränger sig in i vårt heligaste.
"Höhöhö", ligger de där dvärgsnubbarna gömda under sängen och väntar sig något gött. Helt normalt. Lite skojigt också. Helt normalt. Något man får förvänta sig, för så är ju killar. Boys will be boys! Höhöhö!
Men sen när hennes feta ben avslöjas så ser man skräcken i dvärgsnubbarnas blick och min. Akta, en tjockis! Hjälp, en tjockis!
Jag tror ärligt talat inte ens att skaparna reflekterar över hur skevt detta är. För hatet mot tjocka är så omfattande. Normaliserat för att använd samma ord igen.
Självklart. Vem vill vara tjock liksom, tänker de. De tänker inte att det finns tjocka människor och tjocka barn som faktiskt kan tänka sig vara publik.
Att tjocka faktiskt existerar och har samma människovärde. Tjocka är bara rekvisita när man behöver något att skratta åt eller ta avstånd från.
Jag vet fan inte vad jag ska säga, men lova mig att ni inte tar med era barn på denna film. Lova mig det!
