Folk som riskerar livet för likes behöver terapi – inte hejarop

Söndagsmorgon = Nyhetsmorgon. Det är mysigt i köket, med tips på sommarmat som går snabbt. Sånt älskar man ju. Det fina i det enkla. 

En trädgårdsmästare är på besök och visar planteringar som är aningen för svåra att hantera. Men trots det härligt att titta på. Tanken på att det nu bara kommer bli mörkare utomhus är inte närvarande. Kaffet är perfekt och jag har fötterna invirade i en filt, som om de vore ett litet paket.

Men den fridfulla morgonen får en tvär vändning precis när den ska övergå till förmiddag. Det är då jag ser något som får mig att nästan kasta kaffekoppen ifrån mig och i förfäran sparka bort den mjuka filten. 

Jag reser mig upp och stirrar in i TV:n på ett sätt som säkert får mig att se ut som en trasig kvinna med en singelpyjamas och tom blick. Men det skiter jag i. För just nu är jag bara rädd.

Nyhetsmorgon har precis visat ett inslag om rooftopping. För den som inte hört talas om fenomenet: Rooftopping är en lek med döden.

Hela leken går ut på att ta sig upp på så höga byggnader som möjligt för att sedan filma och fota sig själv i olika sekvenser. Googlar man går det att hitta klipp på såväl balansgång över byggnadsställningar i New York med den klassiska scenen av skyskrapor i bakgrunden som foton av fötter dinglandes över ett upplyst nattens Dubai. 

Till och med bilder på en riktigt kreativ kille ståendes på toppen av ett höghus i Toronto med en clownmask för ansiktet. Det finns inga gränser.

Kreativiteten flödar kring dessa bilder. Många av dem är riktigt fina faktiskt. Jag har sett dem förut på Instagram och Pinterest. Och kanske är det bara jag i min enfald som tagit för givet att de som fotat dem haft säkerhetsutrustning och sällskap med sig?

Rooftopparna, som de kallas, hejas på av tusentals följare med massor av likes och kommentarer som: "That's really cool bro, bet you can go higher next time."

Jag googlar "Rooftopping" igen och det resultat som kommer överst som förslag är "Rooftopping death video". Såklart. Att balansera på höga höjder utan livlina leder ju oundvikligt till döden i vissa fall. 

En oväntad vindpust, ett inslag av yrsel eller någon sekunds tappat fokus i ivern att ställa in kameravinkeln rätt. För att bli sedd, bekräftad och få likes. 

Och nog är det mer än så som ligger bakom. De som sysslar med det här har onekligen ett stort behov av att söka kickar. När en byggnad har bestigits behövs något ännu högre och farligare för att ge samma kick.

Visst ser det coolt ut vid första anblick innan insikten om att det är både livsfarligt och olagligt sjunker in. En del av dessa kicksökare kallas för "Real life Spiderman". Men när Tobey Maguire gjorde de hyllade filmerna hade han så väl säkerhetsutrustning som proffs på trickfilmning och stunts i ryggen. Verklighetens Spindelmannen behöver hjälp och inte hejarop.

Vi hejar ju inte på människor som söker kickar genom alkoholmissbruk och drogberoende. Dessa är vi mycket måna om att de ska få hjälp och rätt insatser i god tid. 

Kanske är det för att deras vandrande mot döden inte levererar coola bilder och Instagramkonton med tusentals följare.

Elin Nilsson