Låt asylsökande skriva på kontrakt om att respektera jämställdheten

Vi som har flytt från krig och förföljelse och har hittat en fristad i Sverige har en gemensam nämnare: Sverige har räddat våra liv. 

Det är inte riktigt lätt när människor från när och fjärran, och med alla möjliga sociala, samt kulturella, tidigare förutsättningar förväntas att ta sig an alla de värderingar som en fungerande demokrati har. 

Bland en del av de som har tagit sin tillflykt till Sverige finns det en del regionala kulturella beteendemönster snarare än nationella och religiösa, något som sällan nämns. 

Varför? Just för att det är överkänsligt att tala om dessa ämnen. Här i Sverige är vi duktiga på att tala om samhörighet, dock ej så mycket om de företeelser som motverkar en samhörighetskänsla. 

Om vi vill överbrygga dessa skillnader och hjälpa människor integreras ordentligt, då måste vi förstå att det är livsviktigt att ha öronmärkta insatser. Här är varför.

Tänk om alla vi som har kommit hit skulle ta med oss våra säregna kulturella drag eller konflikter ifrån de gamla hemtrakterna. Vad skulle utgången bli? Sverige skulle omvandlas till anarki. 

Tänk om vi som härstammar från Balkanländerna skulle börja attackera varandra för de brott mot mänskligheten som begicks under krigen i det forna Jugoslavien? Svenska-albaner/bosnier/kroater mot svenska-serber, och vice versa. 

Men, det har inte skett. Däremot har vi flertalet andra fall där attacker och typiska hemtraktsimporterade vanor tyvärr har ägt rum. Attackerna mot den svenska minoriteten judar i Malmö är ett typiskt exempel på det, då personer med palestinsk bakgrund har trakasserat dem. 

Besöker man det judiska centret i Malmö ser man lätt att den yttre väggen är minst 70 centimeter tjock. Ska det verkligen vara så? Fall av attacker mot kristna asylsökande på flyktingförläggningar är ett annat. 

Vi har flera fall av barnäktenskap som vi tillåter helt öppet, vilket är förkastligt då det handlar om asylsökande, så vi låter dem vara. En del gruppvåldtäkter som har skett mot pojkar, begångna av afghanska ensamkommande unga män är ett annat exempel.

Förklaringar finns. Vi har hört i SVT och SvD om avlägsna områden i landsbygden i Afghanistan där pojkar under 14-års ålder används som sexslavar av poliser och byherrar. 

Betäckningar som "Bacha bazi" (i Afghanistan där pojkar hålls som sexslavar av polisen, talibaner och herrar i olika byar i landsbygden), och även gruppvåldtäktsfenomenet "Taharrush gamea", som visade sig vara fallet i Köln i Tyskland där 30-50 arabisktalande män från norra delen av Afrika trakasserade tyska kvinnor under ett firande, var helt obekanta för de flesta människor i Sverige och resten av Europa. 

"9-14 är en vanlig ålder för en flicka att gifta sig", hörde jag häromdagen en ensamkommande från Afghanistan säga. Hur hemskt är det egentligen? 

Här hemma i Sverige anstränger vi oss och försöker visa oss i frontlinjen när det gäller Barnkonventionen och barnens rättigheter i stort i andra länder, och samtidigt så blundar vi för att det finns kulturella identitetsmönster hos en del individer som inte hör hemma här egentligen.

Tänk hur jag kände mig häromdagen, en person som har arbetat i 20 år med jämställdhet, när det kom en kvinna till ett möte och vägrade ta mig i hand, men hälsade på de två andra deltagarna som var kvinnor. Denna kvinna hade inte arbetat en enda dag under sina 20 år i Sverige. Hon hade dock svenskt medborgarskap.

Som en person som har bott i Sverige i mer än halva mitt liv skulle jag ljuga om jag påstod att man inte känner sig svensk. Ja, definitivt. En medmänniska i första hand dock. 

Men, när man tänker på en del brott som har begåtts är det omöjligt att inte dra en skiljelinje. Varför? Just för att vi INTE vill att alla skall dras över en kam. Vi är alla människor, men vi är olika. Punkt.

Frågan återstår. Hur ska vi hitta lösningar på nuvarande problem med integrationen? Att anpassa sig till omgivningen och landet som har räddat våra liv är ingen skam. Tvärtom. Man underlättar sitt eget liv.

Man kanske till och med minskar diskriminering på arbetsmarknaden. Man underlättar sina barns liv och hela familjens verklighet. Detta varken är eller leder till assimilering. 

Tack och lov att vi tycker olika, äter olika mat, ser annorlunda ut och har olika tro. Det är den riktiga styrkan i mångfalden. Däremot kan och får vi inte blunda för de fall där vi ser att en del beter sig som i deras gamla hemtrakter. 

Kommer ni ihåg hur hela samhället blundade för hedersvåld i början? Numera vet vi varför, och av vem, som Fadime Sahindal i Uppsala och Pela Atroshi i Stockholm, med mera, mördades. 

Varken hot eller trakasserier bör vi blunda för. Att dra tillbaka stödet för föreningen SUM (Sveriges Unga Muslimer) var korrekt. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) bör granska ännu fler fall där lagstiftning och regelverk inte åtföljs. 

Vi som stödjer och främjar mångfald borde gå i bräschen då jämställdhet ifrågasätts av en del grupperingar eller föreningar. För att kunna ha en chans att lösa de negativa kulturella företeelser som en del mindre grupper manifesterat de 2-3 senaste åren måste BRÅ kunna återrapportera om vilka brott som begås av vilka. 

Det skulle underlätta för både det civila samhällets agerande och myndigheterna. Då skulle vi alla, oavsett etnisk/religiös/ateistisk/humanistisk bakgrund, inte känna oss skyldiga till brott som vi aldrig haft och aldrig kommer att ha något att göra med. 

Dessutom så ger vi automatisk näring till främlingsfientliga krafter och partier genom att inte identifiera vilka som står bakom vilka brott, eftersom de generaliserar. Vi hjälper varken offren eller de skyldiga. 

Ett annat steg i rätt riktning skulle vara att i samma ögonblick som någon tänker ansöka om asyl i Sverige få hen att skriva under ett demokratisk kontrakt om att respektera alla lagar om jämställdhet/jämlikhet, barnens rättigheter och lämna motsättningar från deras forna hemland bakom sig. 

Vi måste både tänka och agera förebyggande. Låt oss bevisa gemensamt att mångfald berikar våra sinnen, eftersom däri ingår både rättigheter och skyldigheter. Se bara på kungafamiljen, Zlatan, IKEA, med mera, där mångfald berikar våra liv. Låt oss agera tillsammans för ett bättre Sverige.

Avni Dervishi