Sveriges möjligheter att försvara sig är lika stabilt som ett korthus

Att försvarsbudgeten behöver kraftiga tillskott och att investeringar i ny materiel är ett lika stort behov, det är åtminstone borgerligheten till stor del nu överens om. 

Visserligen har de övriga allianspartierna inte i närheten av de ambitioner som Liberalerna har, men det finns åtminstone en verklighetsbild som i allt väsentligt stämmer med verkligheten i sig. 

Men med ett stort behov av att uppgradera luftvärn och andra vapensystem följer högre kostnader, som inte ryms inom de ekonomiska ramar som försvarsgruppen har satt upp. 

Gunnar Hökmark, Carl B Hamilton och många andra har lyft möjligheten att investera i ny materiel för lånade pengar. Det är klokt, och alldeles nödvändigt. 

Men efter investeringar följer övningar, behov av en större kvantitet inom i stort sett hela försvarsmakten samt underhåll och framtida uppgraderingar av ny materiel. Med det behovet finns ingen annan hållbar lösning än att också prioritera om i statsbudgetens olika utgiftsområden. 

Exempelvis ligger runt 14 miljarder under utgifter för olika former av kultur, och ränteavdraget kostar 16 miljarder per år. Att subventionera medelklassfamiljers boende, med undersköterskors skattepengar, samtidigt som flottan helt saknar kvalificerat skydd mot luftangrepp är helt orimligt. 

Särskilt när hundratalet splitter nya Gripen-plan nu ska skrotas. Behovet är således tvådelat. Dels behövs, helst igår, stora medel för införskaffande av nya vapensystem eller uppgraderingar av existerande system. Detta kan, om Magdalena Anderssons trollerikunskaper vad gäller statens finanser plötsligt försvunnit, finansieras med lån. 

Men långsiktigt behövs också den omprioritering som nämnts ovan. För att ha en trovärdig tröskeleffekt bör Sverige precis som Nato-länderna ha ett mål på 2 procent av BNP i försvarsutgifter. Detta torde inte vara orimligt att uppnå, då vi under kalla kriget nästan tangerade 4 procent. 

Idag är samhället lite av ett korthus, men den nuvarande och tidigare regeringar har byggt detta korthus uppifrån och ned. Grunden som samhället vilar på, statens våldsmonopol, är utarmat. Ett sådant korthus kommer falla omkull omgående om det börjar blåsa kraftigare ostliga vindar.

Christoffer Karlsson,
Säkerhetspolitisk talesperson, Liberala ungdomsförbundet