Vad är det som får ett barn att vilja ta livet av sig?
Marcus Tallberg: "Varför har en människa ett behov av att få andra att må dåligt, bara för att de inte har samma syn på livet som de själva?"
Marcus Tallberg är 28 år och bor i Stockholm.
Han är författare och äger Tallbergs Förlag som är ett multimediaföretag som fungerar som en plattform för kreativa personer som representerar minoriteter.
Stötta Marcus och Camillas dokumentär genom att gå in här och bidra!
Skulle du tvinga en vegetarian att äta kött? Eller tvärtom, att du är en vegetarian som tvingar dina vänner att äta vegetariskt bara för att du gör det?
Inte heller skulle du väl tvinga någon som tror på Gud att inte göra det? Eller tvärtom? De två exemplen är å andra sidan val en kan göra.
Att älska någon av samma kön, att känna att ens identitet inte passar det skal en blivit tilldelad, färgen på ens hy: dessa är inte val vi gör. Detta är ingen livsstil en väljer.
Igår fick jag två elaka kommenterar på en Youtube-video jag har på vår företagssida där min kompis och kollega Camilla Gisslow pratar om ett projekt vi ska göra tillsammans.
Vi ska producera en dokumentär om barn som identifierar sig som trans eller intergender, deras föräldrar och den resa de gör tillsammans. En av kommentarerna var "Du borde bli inlagd för att du lyssnar på en 4-årings vanföreställning".
En annan skrev: "Du har uppenbarligen en hjärntumör, snälla, kontakta socialen och rapportera dig själv". Jag fick två elaka kommenterar på en Youtube-video. Detta är inget mot vad Camilla och hennes son (som är trans) har fått utstå de senaste 20 åren.
Varför har en människa ett sånt behov av att få andra att må dåligt, trycka ned dem, bara för att de inte har samma syn på livet som de själva?
Jag förstår att allt inte passar alla och att vissa saker är svåra att förstå sig på. Som det här transsexualitet, som dessutom har en rad olika benämningar och ord som gör att även en som är insatt i ämnet måste stanna upp och dubbelkolla betydelsen.
Men något jag kan säga är att det inte är en vanföreställning. Till min tredje bok "Att vara Alice" intervjuade jag ett dussin personer om deras erfarenhet, resa och livshistoria.
Av dessa tolv var det fyra personer som hade övervägt eller till och med försökt ta livet av sig innan de ens hade fyllt 10 år. Sex av dessa tolv har levt med en barndepression som för vissa av dem fortsatt även under tonåren, särskilt under puberteten.
Fatta. Detta är inget val. Detta är ingen vanföreställning. De mår så dåligt i den kropp de har fötts i att de hellre vill sluta leva då de känner att de inte passar in eller lider av kroppsdysfori.
Fråga dig det nästa gång du viftar bort användandet av ordet "hen" eller tänker "ja, men det är ju bara en transa": vad är det som får ett barn att vilja ta livet av sig?
Den här dokumentären vi gör är för sprida information och förhoppningsvis öka förståelsen hos de som tvivlar. Kanske vi kan öka en slags trygghet för dessa barn så att färre slipper känslan av att de vill dö innan de ens kommit in i tonåren?
Jag vet inte. Men vad jag skulle önska är i alla fall att alla ni som näthatar: SLUTA. Sluta genast. Vad är det för bild ni vill visa upp för era egna barn? Att det är okej att skriva och säga sådana smärtande saker?
Jag förstår inte att en kan leva sitt liv efter Gud, till exempel, men inte sitter jag och skriver till alla kristna att de har fel eller att de är sjuka i huvudet (vilket jag absolut inte tycker för övrigt).
Nej, för alla har rätt att tro och tänka och leva sitt eget liv, så länge det inte psykiskt eller fysiskt skadar någon annan. Och framförallt: inte tvingar någon annan att tro som de tror.
Marcus Tallberg
