Vuxna män tänder på barn – men det är kanske inte så konstigt

Är barn sexiga? Tydligen. Iallafall om ni frågar SVT-chefen som precis blev påkommen med handen i den pubertala kakburken. Han hittade, vad han trodde var, en fjortonårig flicka på en sugardating-sajt och trodde han fått jackpot.

Men den här mannen är inget undantag. Långt ifrån. Jag skulle nästan vilja påstå att han är helt "normal" om jag ska gå efter samhällets normer. 

Det anses nämligen normalt, nej förlåt, BIOLOGISKT, för män att tända på barn. Iallafall på barn som genomgått eller befinner sig i sluttampen av puberteten.

Så vad beror det på? Är män perversa? Bör de ens gå lösa bland barn? Eller behöver vi undersöka de bakomliggande faktorerna, och var börjar vi i så fall?

Mäns sexualitet, liksom alla andras, är ju till stor del en social konstruktion som påbörjas redan i barndomen (alltså inte biologiskt). Den formas till stor del av manliga könsnormer som dikterar att mannen ska vara kåt hela tiden och framförallt se andras kroppar som verktyg. 

Kvinnor och barn ses till exempel inte som egna människor utan som en förlängning av honom. Antingen som behållare för mannens barn (säd) eller som ett redskap för deras egna sexuella tillfredsställelse.

Och barndomen och dess attribut har haft ett stadigt inslag i sexualiseringen av kvinnor de senaste decenierna och pubertala småtjejer har fått agera förebilder för ett alltmer problematiskt kvinnoideal. Infantilisering, som det så fint kallas, innebär att man framställer vuxna (kvinnor) som små barn. 

Både inom porren, men också inom den mer accepterade modeindustrin, så använder man sig av både vuxna kvinnor som ser ut som barn och av barn som ser ut som vuxna. Syftet är att omyndigförklara kvinnan, göra henne oförmögen och passiv för den manlige betraktaren (användaren).

Men i förlängningen internaliseras denna syn på den kvinnliga sexualiteten inte bara hos männen men hos andra kvinnor som betraktar. Den så kallade "manliga blicken", det vill säga den heterosexuella mannens perspektiv, är utgångspunkt för all vår kultur och det är genom den vår självbild och sexualitet formas. 

Den har genom årtusenden definierat och tolkat händelser, fenomen, kulturen, samhället, världen och människorna som lever här, inklusive oss kvinnor.

Den manliga blicken genomsyrar allt. Den manifesterar sig i det vi ser i konsten, i media, filmerna, böckerna och reklamen, men inte bara där. Den manliga blicken styr även hur vi ser på oss själva; kvinnor lär sig från tidig ålder att se sig själva utifrån. 

Och från det perspektivet lär vi oss att definiera vad som gör oss samt får oss att känna oss sexiga, och det lär oss vad vi ska tända på. 

Och här blir gränserna otydliga. Inom porren så är "barely legal" ett välkänt begrepp och "teen" är den mest sökta kategorin. Kvinnor som ser yngre ut än vad de är kläs i skoluniformer och filmas i barnrumsmiljöer.

Tonårstjejer gör idag reklam för de stora kosmetikföretagen där de ofta får porträttera släta förföriska vuxna. De stora modehusen eftersöker kvinnor utan tydliga former och vänder sig till tretton-fjortonåringar.

Kvinnor bantar för att bli size zero och sen rakar de sina kön och snart ser inte en jävel skillnad mellan en artonåring och en tolvåring. (Det gör man visserligen, men män verkar ju förlora både syn och vett när kuken står).

Vi får det här nertryckt i våra halsar tills det normaliseras och ingen tänker på att det faktiskt är outvecklade barn vi idealiserar. Det är oroväckande att inte fler ifrågasätter samt förstår sig på värdet av bildspråk, konnotation och symbolik. 

Budskapet är ju tydligt: barnslighet är sexigt och oskuld är åtråvärt, men det är en så kontroversiell tanke att acceptera att man hellre låtsas vara förvånad varje gång en man tar sig friheter med ett barn.

Lady Dahmer