Michaela, 20: Jag attackerades av en clown – men jag vägrar vara rädd

För lite mer än en vecka sedan så hände något jag trodde att jag aldrig skulle behöva vara med om. Något som man läst om, men som egentligen bara sker i skräckfilmer. 

Jag blev attackerad av en mördarclown. Det låter nästan som ett skämt, men "mördarclowner" är just det ordet som används i media för att beskriva dessa människor, och kanske är det precis vad de är. 

För det jag fick erfara var allt annat än ett skämt. Jag blev alltså attackerad av en person i clowndräkt. Jagad, riven, ja, misshandlad. När jag äntligen lyckades ta mig loss och trodde att jag var säker så drar personen fram en kniv. 

Jag lyckades till slut komma undan, tack och lov, men händelsen var oerhört traumatiserande och jag vågar knappt tänka på vad som skulle kunna ha hänt om jag inte tog mig loss. Idag mår jag bättre, men bilderna av händelsen kommer sitta kvar länge. 

Det är svårt att veta vad man ska säga efter en sån här händelse. Jag vill inte att varken jag eller någon annan ska behöva gå runt och vara rädd för att bli attackerad av clowner, men det går inte att förneka att detta är på riktigt. 

Och jag undrar fortfarande vilka människorna är som gör detta? Är det verkligen värt att traumatisera någon för livet på grund av ett "skämt"? Eller ville personen jag råkade ut för faktiskt döda mig på riktigt? 

Oavsett vad så måste vi ta detta på allvar, och så även polisen. Samtidigt förstår jag hur svårt det är att gripa någon som så lätt kan byta skepnad. Det är nästan omöjligt att ge tydliga signalement på någon som är sminkad eller utklädd. 

Jag menar, att polisen ska leta efter någon med röd näsa och färgglada kläder lär inte ge några vidare resultat i slutändan. Det bästa vi kan göra, vi offer, eller som riskerar att bli det, är att inte ge vika för dessa personer. 

Jag tänker inte tillåta mig själv att vara rädd, för på så sätt låter vi de onda krafterna vinna, och jag tänker då aldrig någonsin låta en clown begränsa mitt liv.

Michaela Söhrman