Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Julia, 16: Hur kan du leva med någon annans död på ditt samvete?

- 07/10/2017, 18:38
Julia Axelsson skriver om psykisk ohälsa och uppmanar folk till att ta hand om varandra.
1 av 3

Julia Axelsson skriver om psykisk ohälsa och uppmanar folk till att ta hand om varandra.

Privat/TT

2 av 3

TT NYHETSBYRÅN

Julia Axelsson.
3 av 3

Julia Axelsson.

Privat

Julia Axelsson​: "Hur känns det egentligen att ni släcker cirka fyra personers liv per dag?"

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Varje ord i denna text kommer från djupet av mitt hjärta, och jag BER er alla på mina bara knän att lyssna noga och försöka hjälpa varandra. 

Vi måste ta hand om varandra. Vi MÅSTE sluta behandla varandra som en påse skräp, som något oviktigt som klarar att få hur mycket skit som helst kastat rakt i ansiktet. För det klarar vi inte av. 

Psykisk ohälsa är så stort idag. Psykisk ohälsa förstör liv. Har inte du och alla andra där ute som behandlar andra illa förstått det ännu? Har ni inte förstått att era ord och handlingar släcker människors liv? 

Det har kanske aldrig slagit mig såhär förut. Jag har kanske inte riktigt insett förrän idag. Idag när det var min tur att få läsa inlägg efter inlägg från folk i min närhet på Facebook där "vila i frid" och tusentals hjärtan delas ut över varje inlägg. 

Det gör ont, som fan. Det gör ont att se en människa, så älskad av många, på bilder som sprids med hur saknad hon är. Det gör ont att själv behöva knappa in "vila i frid" på mobilen och några hjärtan därefter. 

Framförallt gör det ont när hennes familj och närmaste sitter där och försöker sätta ord på hur det känns att ha förlorat en dotter, en syster, ett barnbarn. En dotter som inte ens fått fylla 18 och uppleva livets bästa tider. Den smärtan är SÅ stor och SÅ gränslös att den nästan går att ta på. 

Med detta vill jag be er alla; ser du en människa som inte mår bra, för viken anledning som helst: hjälp till. Låt hen luta sig emot din axel och låt din tröja torka denna människas tårar. Men framförallt: sluta att behandla andra illa. 

Sluta släng kränkande kommentarer till killen i skolan, sluta sitt bakom en skärm och häng ut en annan människa och SLUTA om tjejen ber dig att sluta. Om hon inte vill, om hon säger nej eller om hon på något sätt visar att hon inte vill så SLUTA. Då vill hon inte ha sex med dig. Är det så svårt att förstå? 

För vad du inte vet är att du kanske precis förstört ett liv. Ett helt, jäkla liv. Du kanske har fått henne att känna sig så skamsen och rädd och äcklig att hon inte längre känner sig någonting värd. Dina jävla handlingar kanske precis släckte en människas liv på en minut och jag FÖRSTÅR INTE varför det inte ringer några varningsklockor då? 

Det finns ingen människa what so ever på denna jord som är mer värd än någon annan, oavsett hur mycket pengar, materiella ting eller status den personen har. 

Det finns ingen som någonsin förtjänar att se på sig själv i spegeln, förkrossad och med tårarna rinnandes, efter en utekväll som slutat med att en snubbe inte kunde hålla sin vilja och sina behov för sig själv. Det finns ingen, no matter what, som förtjänar det här. 

Det som varje förbannade dag fortsätter att ske, överallt på jorden. Här. I Sverige. I min hemstad. I landet 5000 mil härifrån. Vi kan aldrig veta hur dåligt någon mår. Inte du, inte jag. Vi kan inte ens veta vad ett leende på riktigt betyder. 

Vad vi känner syns inte alltid på utsidan och andras känslor är inte för oss att värdera. Det går inte att ta temperaturen på andras smärta. Den lilla glipa som för en sekund släpper ut mörker hos din bästa vän kan vara en dålig dag. Men det kan också vara ett liv som rinner ut. För vi vet aldrig. 

Så ni kan, från djupet av mitt hjärta, dra åt helvete. För nu sitter vi ju här, kan googla fram självmordsstatistik på internet med ett klick och bevittna att cirka fyra människor tar sitt liv per dag i Sverige, de flesta i åldern 15-24. 

Och nu sitter vi här, med en tjej i min närhet som lämnat en familj och vänner. Återigen. För det är ju inte första gången. Men jag har en sista fråga till er. Till er som våldtar. Till er som mobbar. Till er som behandlar andra illa och utvecklar psykisk ohälsa hos andra människor: hur fan känns det? 

Hur känns det egentligen att ni släcker cirka fyra personers liv per dag? Och till dig, med ett brustet hjärta där livet inte längre känns något värt; du är fantastisk. Du är fantastisk för att du obegränsat många gånger ställt dig upp när livet fällt krokben och du haft alla anledningar till att ge upp. 

Du är fantastisk för att du är du och för att du får andra människor att känna sig älskade. Om det så bara är en person, så är det iallafall en person som får känna din kärlek och uppskattning. Jag beundrar dig för det. 

Oavsett om du själv inte gör det, så gör jag det. Och så många andra här. Så snälla, fina, älskade du. Ge inte upp. Ge inte upp hoppet om dig själv eller livet. Livet blir bättre. Det kommer tider där det är tufft men det kommer också tillfällen då livet har allt att erbjuda. 

Snälla, låt inte någon annan släcka din låga. För vi faller tillsammans, men vi reser och fightas också tillsammans. För då är vi starka. 

Och glöm aldrig: det finns alltid någon som tycker om dig för den du är. Även fast det inte känns så, så lovar jag att det finns människor som älskar och uppskattar dig bara för att du finns och andas samma luft som de gör. 

Till sist; mobbning, våldtäkt eller vad det nu kan vara, det är aldrig ditt fel. Det är aldrig ditt fel att andra inte har alla hjärncellerna på rätt ställe och kunskapen att veta skillnaden på rätt och fel. Du är värd allt bra i hela världen.

Julia Axelsson

Har du varit med om något liknande?