Lady Dahmer skriver om mäns övergrepp på kvinnor och hashtaggen #metoo.
1 av 2
Lady Dahmer skriver om mäns övergrepp på kvinnor och hashtaggen #metoo. - Foto: Privat/Faksimil Facebook
Lady Dahmer.
2 av 2
Lady Dahmer. - Foto: Privat

Lady Dahmer: Så länge män är män kommer inte #MeToo förändra ett skit

Denna text är hämtad från bloggen Lady Dahmer / Postpatriarkatet.

Lady Dahmer: "Inget kommer förändras för att kvinnor skriver #metoo så länge männen vill kunna fortsätta begagna kvinnors kroppar."


Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Jag är så jävla trött på män som alltid måste ta plats och utrymme med sitt kränkta bebisböl så fort kvinnor försöker prata om det män utsätter dem för. De är ju en ganska stor del av problemet om man säger så. 


Om man, som man, försöker tysta kvinnor som berättar genom att indignerat vråla att "INTE ALLA MÄN" så bidrar man till att skiten kan fortsätta.

"Hur ska män reagera då när de blir generaliserade????". MED BESTÖRTNING ERA JÄVLA FLARN. Inget annat. Med bestörtning över vad kvinnor får utstå. 


Fast ärligt talat blir jag trött på de som reagerar så också, like you didn't know? Har ni bott under en jävla sten? Har ni hållit för öronen? Har ni inte sett? Har ni inte registrerat? Har ni inte fattat?

Svar: De HAR sett. De har sett Jocke på festen fippla under Amandas kjol när hon blev för full och så har de skrattat och sagt "Va faaaan Jocke, kom igen, hon är ju för full" och sen har de liksom tyckt att det var en sån där fyllegrej som man inte behöver riva upp himmel och jord för. 


Eller så har de ignorerat det där framviskade nejet när de tjatat till sig sex av flickvännen för egentligen vill hon ju om han bara får chansen att göra henne kåt. Fast det sistnämnda är inte heller så viktigt.

De ser och de vet, men de tycker att det är sånt man får räkna med "för en gång så tafsade Niklas mamma faktiskt på mig på krogen och jag skrattade bara åt det för det var väl inte så farligt". 


Äh jag vet inte. Jag har cirka noll förtroende för män och deras verklighetsuppfattning. Män är inte våra allierade. De är våra fiender. Glöm inte bort det.


På Facebook trendar "Me too". Tanken är att alla kvinnor ska skriva så för att flödet ska fyllas (för att ALLA kvinnor har blivit utsatt för övergrepp eller sexuella trakasserier eller oönskade sexuella närmanden) så att man får se magnituden av problemet. En del berättar om övergreppen. En del hänger ut männen som våldtagit dem. 

 

Jag vet inte ens var jag ska börja. Ska jag berätta om pojkarna i skolan, när jag var åtta, nio, tio, elva, tolv, som drog ner mig bakom skolan och körde ner händer mellan benen på mig eller som hårdhänt klämde om mina nya bröst? 


Som skrattade och drog av mig kläderna? (Och lärarna och föräldrarna som viftade bort det med att de var kära i mig eller att jag provocerade dem för att jag var lättklädd).

 

Eller om pappan till en klasskompis som på en klassresa till Barnens ö frågade om jag ville se hans kuk om han fick ta på min f-f-f-f-fitta efter att han väckt mig mitt i natten med att tafsa på hela min kropp och som aldrig blev polisanmäld. 


Jag var tio år men han skickades hem istället. Han var ju bara lite för full. Jag undrar hur hans dotter mått genom sitt liv, vad han gjort mot henne. 

 

Eller ska jag berätta om de äldre tonåringarna som på hemmafesterna bar in mig i ett mörkt rum som tolvåring och sedan började knäppa upp mina byxor? (Tack och lov blev de alltid avbrutna). Och hur detta blev normalt för mig. 


Eller den där vuxna mannen som knackade på hemma när jag var ensam och skulle sälja tavlor men som frågade om han fick ha sex med mig och när jag sa nej gav mig en blöt slemmig kyss istället. Jag kände mig så smutsig och jag kände sån skam. Jag berättade inte för mamma eller nån annan. Jag var tolv.

 

Jag skulle kunna berätta om vuxna män i min närhet som olämpligt kommenterat och sexualiserat min kropp när jag gick genom puberteten.


Eller om de där lärarna i Harmångersskolan som inledde relationer med eleverna och ofta förklarade för mig att jag var attraktiv. När jag var tretton. Eller om den där sjukgymnasten som skulle hjälpa mig med min onda rygg när jag var tretton fast som ägnade hela timmen till att prata om mina fina stora bröst.

 

Eller om den där festen i Hårte som jag fick följa med på där en av männen serverade vin under bordet så mamma och de andra kvinnorna inte skulle se och som sedan tog sig friheter tillsammans med en annan av de yngre männen där. Jag tyckte mest det var spännande. Två vuxna män som ville hångla lite. Som ville ha mig. Jag var fjorton. 

 

Eller de där hundratals männen som i förbifarten genom livet tafsat på krogen, ropat efter mig på gatan, följt efter mig, kommit med oanständiga förslag och blivit förbannade när jag sagt nej, alla som kallat en hora. 


Det är så otroligt många, det går inte att räkna, men för kvinnor är det vardag. Vana. Så det är liksom. Mina erfarenheter är inga extrema undantag. Och det är det som är så skrämmande.

 

När det gäller #metoo så är folk taggade. Jag ser folk med stora bokstäver skriva om det. Äntligen pratar vi, liksom. Och man hänger på, jag också för att jag inte kan tjata tillräckligt, men det är ju liksom inte första gången kvinnor försöker lyfta det här? 


Vi hade ju #prataomdet för några år sen och det fick en massa uppmärksamhet och det har funnits andra liknande spektakel som ämnat att synliggöra, men sen så glider det ju ändå alltid tillbaka i tystnaden igen.

 

Det går i cykler men vi kommer ingenvart alls. Inget kommer förändras för att kvinnor skriver #metoo på Facebook. Inget förändras alls för männen vill inte kännas vid det och de vill kunna fortsätta begagna andras kroppar på det sätt de vill om det så handlar om sex eller som arbetskraft. 


Obs. Jag tycker såklart det är bra att kvinnor pratar om det. Och det ska vi fortsätta med. Men jag har inga förhoppningar på förändring. Jag vet inte om jag resignerat, eller det har jag väl inte, men jag är så desillusionerad (sorry engelskt ord men hittar fan inget annat). 

Lady Dahmer

/
/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Vill du också få ut din röst?
Håller du med?
Tack för din röst!
Senaste nytt

"Jag körde rattfull med ena dottern i bilen"

13 Dec 2022, 11:12

En stark välfärd är det enda som kan rädda svensk psykiatri

10 Sep 2022, 18:41
DEBATT: ​​"Man kan önska att jag var ett undantagsfall. Men jag är vuxen nu och med åren har jag träffat alldeles för många människor med liknande berättelser. Berättelser om en psykiatri som inte fungerar. Det är inte värdigt ett land som Sverige", skriver debattören och socialdemokraten Felicia Torpman.

DEBATT: "Sverige behöver en regering som tar kvinnors hälsa på allvar"

8 Sep 2022, 15:20
"Regeringen pratar gärna om sin feminism, men satsningar på kvinnosjukdomar lyser med sin frånvaro. Sverige behöver en regering som tar kvinnors hälsa på allvar och öronmärker resurser till forskning om kvinnosjukdomar", skriver Elisabeth Svantesson (M) och Matilda Ekeblad (MUF).

Därför går jag, Bränsleupprorets ledare, med i Moderaterna: "Arbetar hårdast"

5 Sep 2022, 15:34
"Redan innan Rysslands invasion av Ukraina hade Sverige världens dyraste diesel. Vi har i år sett bränslepriserna slå nya skyhöga rekord. Det finns ett parti som jag menar gör mest för att motverka detta, som arbetar hårdast för att priset ska sänkas", skriver Bränsleupprorets ledare Peder Blohm Bokenhielm.

Kan vi en gång för alla sluta klaga på skatten?

10 Jun 2022, 15:24
DEBATT. "Du som klagar. Du har säkert ett välbetalt jobb. Kanske betalar du mer i skatt än grannen. Men vet du? Det är inget straff. I grunden är skatter något fint. När det går till rätt saker", skriver debattören Felicia Torpman.

Sophie, 13, sätter ner foten: "Hjälp mig att befria försöksdjuren!"

2 Jun 2022, 09:47
INSÄNDARE: "Tänk att vara detta djur som används för att ta fram hudvård till människan, att lida och leva helt i motsats till sin instinkt", skriver Sophie Piper, 13.