Kära Elisabet Höglund, vi måste prata om sexuella trakasserier

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte stöttar varandra. Med Elisabet Höglunds senaste krönika har hon en given plats i det helvetet. 

Hon skriver om #metoo och hur det på sociala medier svämmar över av berättelser från kvinnor som utstått sexuella trakasserier. Enligt Elisabet är många utav dessa historier inte tillräckligt grova för att klassas som just sexuella trakasserier. 

Hon skriver exempelvis "Om en man nyper en kvinna i rumpan så tycker inte jag att det är det värsta som kan hända. Det är bara att nypa tillbaka". 

Nej Elisabet, det kanske inte är det värsta som kan hända för dig men i denna värld, hör och häpna, så finns det folk som tar illa upp av olika saker.  

Problemet ligger inte i själva handlingen utan i strukturen. Ett nyp i rumpan är så mycket mer än bara kränkande för den som blir utsatt. 

Det visar på en struktur i vårt samhälle där många män tror att det är fritt fram att ta för sig av kvinnokroppen och att ett nej bara är på skämt. 

Det visar på en norm där mannen respekteras medan kvinnan finns tillgänglig att ta för sig av. Det kan börja som ett nyp men sluta i en våldtäkt. Om vi inte kan ha den grundläggande respekten mellan könen, vart går då gränsen? 

Elisabet skriver i sin krönika att det är hemskt för sin manliga kollega som inte vågar kolla på tjejer på jobbet eftersom han är orolig att de ska anmäla honom. 

Elisabet kan därför börja med att hälsa honom att något sådant inte skulle vara möjligt eftersom det inte är olagligt att kolla på folk. Det är till och med svårt att få en fällande dom mot en våldtäktsman eftersom det krävs bevis för att samtycke inte fanns från båda parter. 

Att då vara orolig för att bli anmäld av att kolla på någon på jobbet får mig att ifrågasätta vad han egentligen menar med att kolla på någon?  

Jag skulle även vilja upplysa Elisabet om att det finns en anledning till att tjejer undviker killar på stan, på krogen, på väg hem från bussen, och det är just på grund av alla de tusentals historier som har publicerats i samband med #metoo. 

Sexuella trakasserier sker varje dag, varje minut, överallt. Det är sanningen och det är ett problem. Jag kan själv räkna upp minst tio situationer utan att behöva tänka en längre stund då jag eller någon i min närhet blivit utsatt för sexuella trakasserier. 

Det är den verklighet vi lever i idag och den kommer inte att förändras så länge det finns folk som Elisabet Höglund som håller sexismen om ryggen.  

Elisabets exemplariska tips i slutet på krönikan var att "ge honom ett slag på käften" om man utsätts för sexuella trakasserier. 

Jag tror definitivt inte att våld är lösningen på detta problem och skulle jag slå varenda person som någonsin utsatt mig för sexuella trakasserier på käften så skulle jag ha fler fällande domar för misshandel i mitt register än vad förövarna skulle ha för sina sexuella trakasserier.  

Elisabet ställer frågan "Vad är sexuella trakasserier?", och eftersom hon inte vet det tänkte jag ta mig friheten att berätta det, så inga fler missförstånd sker. 

Sexuella trakasserier är att kränka någon på ett sexuellt sätt. Det kan till exempel vara att ta på någon på ett sätt som personen i fråga inte vill eller att säga kränkande sexuella kommentarer. 

Det kan alltså vara ett nyp i rumpan, att någon skriker hora eller att någon tar på dina bröst. Det är inte upp till Elisabet Höglund att avgöra vad som är sexuella trakasserier för det är upp till var och en. 

Det jag blir väldigt illa berörd av är att hon ser ner på de kvinnor vars berättelser för henne inte är tillräckligt grova för att få kallas för sexuella trakasserier. 

Det är ett svek och ett förlöjligande av de kvinnor som gråtit sig till sömns på grund av att kolloledare daskade till dem på rumpan eller att gubben i baren la armen om en och tryckte en på bröstet. 

Därför menar jag att det finns en särskild plats i helvetet för dessa kvinnor, och Elisabet Höglund har precis förtjänat sin plats i det helvetet.  

Jag vill hylla och tacka alla kvinnor som lyft fram sina historier. Ni är modiga och starka och jag hoppas att vi kan få ett stopp för sexuella trakasserier framöver. 

Ni som har spridit era historier är förebilder för att ni vågar visa sanningen och för att ni inte backar för hatet. Allt mod och stöd till er, stort tack! 

Fanny Clausen