Lady Dahmer: Bara i ett patriarkat kan män hyllas för sina övergrepp
Lady Dahmer: "Männen erkänner sina övergrepp och möts av hyllningar, kärlek, pepp och hjärtemojis."
Jag blir så jävla förtvivlad på det spår som #metoo-kampanjen tagit i vissa sammanhang. Helt plötsligt väller de fram: Männen.
Männen som vill få syndernas förlåtelse för sina upprepade övertramp (övergrepp) och äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN ser en chans att två sina händer från sina "gamla jag" genom att bikta sig offentligt.
Och biktar sig gör de, detaljerat, medan de slår på stora trumman för "kolla på mig, det där var jag förr men nu är jag en pånyttfödd man, en bättre man, en feministisk man, snälla förlåt mig förlåt mig förlåt mig då".
Bakom taggen som skapades av en kvinna för kvinnor, med tilläggstaggen #ihave, så tar de plats på scenen igen.
Att män försöker stjäla strålkastarljuset från kvinnor är inget nytt. Att de än en gång passar på att ta utrymme på kvinnors bekostnad i en fråga som kvinnor äntligen har mod att prata om är inte heller nån chock.
Deprimerande, men what else is new liksom. Been there, seen that miljoner gånger. Män står nämligen inte ut om de inte står i fokus, och vilken tur att de äntligen hittade en vinkel där de inte bara får all uppmärksamhet men också kan framstå som bättre än bäst.
Det som är mest deprimerande (dock inte heller förvånande tyvärr) är responsen de får. Kvinnor delar deras bekännelser för glatta livet.
Kolla allihopa, en reformerad man! Och kommentarfälten fylls, fullkomligen FYLLS. Inte med arga fördömande och förbannade kvinnor som ber dessa män att dra åt helvete, vilket vore helt rimligt, nej med HYLLNINGAR! Hyllningar och kärlek och pepp och hjärtemojis.
"Du är fantastisk!". "Vilket mod!". "Fler borde vara som du!". "Vad fint skrivet!". "Tack!". "Fina du!". "Ärlighet!". "Du är så stark!". "Finaste jag läst". "Älskar dig!".
Jag påminner er ifall ni råkat tappa fokus: detta handlar alltså om män som genom livet begått övergrepp i olika former och grader och som nu får en massa cred och poäng för att de berättar om dem. Känner ni den sura smaken i munnen? Känner ni hur det vrider om i magen? Det gör jag.
Och nej, innan ni frågar "kan männen nånsin göra rätt?". Nej det kan de inte. Inte här. De har nämligen gjort fel. Så jävla fel. Inga bekännelser eller kryp till korset eller gråt kommer rätta till det.
