Varför vill du tysta ner våldtäktsoffer, Alexander Bard?

Jag blir nästan mer arg på mig själv än på honom. 

För jag vet att det egentligen handlar om att han vill utöka sina "15 minutes of fame" och jag borde därför inte bli arg utan mer tycka synd om fanskapet, men jag kan ändå inte hjälpa att koka av ilska eftersom jag vet att han genom att skriva ut sina sjuka tankar ger andra okunniga män en ursäkt, en anledning och en väg ut genom att göra det klassiska vid sexuella brott; han beskyller offret. 

Det Alexander Bard gör genom att skriva på Twitter att kvinnor plötsligt blivit trovärdiga 2017 när det gäller sexuella trakasserier och genom att sarkastiskt varna killar för att flörta med kvinnor eftersom kvinnorna kommer att ljuga ihop att de blivit sexuellt trakasserade, är att bidra till den sjuka tystnads- och mansgriskulturen som lett till att otaliga kvinnor kunnat utsättas för sexuella trakasserier utan att förövaren fått känna av några påföljder. 

Det som verkligen gör mig riktigt arg är dock hur han inte förstår att det han skriver är sådant som får offer att känna sig utsatta igen, sådant som skrämmer de från att våga berätta och att de tvingas skämmas i tron om att det är något de själva orsakat. 

Att han skamlöst sedan använder sig av hashtagen #MeToo för att få spridning på sina tweets är bortom lågt. Det är hänsynslöst och respektlöst mot varenda kvinna som någonsin blivit utsatt för sexuella trakasserier, och framförallt gentemot de som modigt vågat berätta om vad de själva utsatts för under hashtagen för att visa andra offer att de inte är ensamma. 

Varenda en av mina kvinnliga vänner har på ett eller annat sätt varit utsatta. Det sträcker sig från vänner som blivit utsatta för opassande sexuella kommentarer till vänner som blivit våldtagna. Det är därför jag också blir så upprörd av det han skriver. 

För det Alexander Bard menar är att vi inte har rätten till att själva bestämma när något känns fel eller när vi känner oss sexuellt utnyttjade av en annan person. Alexander Bard verkar tro sig ha rätten att själv ha tolkningsföreträde för när någon blir sexuellt utnyttjad. 

Problemet som kommit till ytan de senaste veckorna med #MeToo är att samhället sedan en tidig ålder lär oss att kvinnors kroppar är lite "up for grabs". Våra kroppar tillhör inte oss själva och killar får indirekt lära sig att de har rätt till kvinnors kroppar. 

Det börjar med att man i ung ålder får höra att "han bara bråkar och slåss med dig för att ha säkert tycker om dig" till i att vuxen ålder ha folk omkring en som tycker att det är en komplimang om en kille valt att ta på en utan tillåtelse då han varit lite full på en firmafest. 

Det är där vi måste sätta stopp. Vi måste lära barn att man inte får ta sig rätten över en annans kropp. Vi måste få förövaren att känna sig utstött och skamsen; inte offret. 

Och det är just det Alexander Bard gör. Han försvarar förövaren och skyller på offret. Jag tycker ju egentligen synd om Alexander Bard. Han har inte varit aktuell på flera år och vill desperat hamna i rampljuset igen. Jag förstår det, hur tragiskt jag än tycker att det är. 

Jag accepterar dock inte att det sker på bekostnad av kvinnors trovärdighet. Jag accepterar inte att det sker på bekostnad av kvinnor som redan lidit i år på grund av att hans vänner trott sig ha rätten till en annan persons kropp utan de kvinnornas samtycke. 

Jag accepterar inte att det ger männen som begått dessa vidriga handlingar en flyktväg för sitt beteende. Hade Alexander Bard varit en person med vettiga värderingar och hjärta hade han använt sin plattform till att respektera och stötta kvinnor som blivit utsatta och belyst de problem som vårt samhälle så onekligen lider av. 

Han hade pratat med sina vänner som betett sig som svin och han skulle ha spridit medmänsklighet. Istället gör han tvärtom. 

Jag har ett favorituttryck som jag hörde när jag var yngre och som jag alltid brukar funderar över innan jag yttrar mig. 

Jag vet inte riktigt om Alexander Bard är bekant med det uttrycket men det lyder "Det är bättre att låta någon tro att du är dum i huvudet, än att öppna munnen och bevisa det". 

Så ett råd till dig Alexander, eller snarare en uppmaning; knip igen.

Katia Mosally