Folk avgudar Nicki Minaj – är det konstigt att kvinnosynen är rutten?

Vi känner nog alla till uttrycken "som man bäddar får man ligga" och det så enkla men djupa budskapet från Bibeln och Paulus: "det människan sår skall hon också skörda". Samhället kan aldrig överträffa dess invånare. 

De senaste veckorna har det knappt gått en dag utan att nya rapporteringar har skett gällande kvinnor som blivit sexuellt trakasserade och utsatta, eller om män, ofta kända, som blivit av med sina positioner som en följd av sitt oacceptabla beteenden. Och detta är bara ytan som speglar botten.

Men problemet börjar inte först när symptomen börjat manifestera sig; någonstans har en ond växt planterats och därför kan den inte bära god frukt när skördetiden kommer. 

Det onda från grunden lämnar förr eller senare det dolda och övergår till att vara synligt.

Faktum är att synen på kvinnan som ett objekt har etablerats i samhället successivt. Förr var det (idag kollar väl knappast någon på dem) musikvideor som man inte kunde se på om barn eller äldre var i närheten. 

Innan dess var det bland annat Hugh Hefner (som vi inte glömmer att hylla för de fina insatserna) som underhöll den brinnande publiken. Idag bjuder internet på allt som går att skriva in i Googles sökfält. Där är det bara fantasin som sätter gränser. 

Även i TV-rutan är det tyvärr allt för ofta som utseendet prefereras före intellektet.

Med ett sådant tillvägagångssätt, som vi självmant valt, behöver vi inte vara förvånade när vi läser om den ena hemska berättelsen efter den andra kopplat till övergrepp. För sådana har vi formats.  

Varför prefereras inte vår Astrid Lindgren eller Selma Lagerlöf före Kim Kardashian? Var inte Heliga Birgitta och Elisabeth Hesselblad något så mycket större än Nicki Minaj? Tycker folk mer om Kardashian och Minaj?

Okej, då är problemet löst genom att vi inte tar tag i det.

Människorna är fortfarande i relativt gott skick, med tanke på hur man behandlar dem.  

Ante Tepic