Snälla – ge inte ditt barn samma jul som jag växte upp med

Två veckor kvar till julhelgen. Telefonen ringer och jag får höra att pappa varit onåbar ett par dagar. Det bådar aldrig gott. Du kanske tycker att det låter konstigt att jag inte vetat att han varit okontaktbar men jag har slutat ringa honom. Han får ringa mig. När han är nykter.

Det är så jag sett till att det är nu. Som så många gånger förr får jag släppa det jag har för händerna. Den här gången var det mina krassliga barn som fick sättas åt sidan. Ibland är det mitt jobb. Mormor kommer förbi och ser efter barnen och jag sätter mig i bilen.

Jag blir inte ledsen längre. Jag blir inte arg. Det här har hänt så många gånger att jag är avtrubbad. Med händerna på ratten så funderar jag återigen över att den här gången kanske är den sista. Att jag kommer låsa upp dörren och gå in i en död mans hem. Hittills har inte det hänt.

Tre dagar senare så händer samma sak igen. Nytt oroligt samtal. Ny bilresa. Jag tänker vänta tills barnen lägger sig för jag vill inte att det ska påverka vårt liv mer än det redan gör. Vi äter middag och leker lite ute. Vår dotter kräks. Magsjuka. Jag åker ändå. Min fru tar hand om vår familj och jag åker. Åker för att kanske hitta en far som är rejält berusad. Åker för att kanske hitta en far som är död.

Han var inte död så jag åker hem till min familj. Igen.

Det här är mitt liv. Min vardag. Men det är inte unikt. Många människor har det såhär. Alldeles för många. Sanningen är den att alldeles för många får fira en jul i ett hem likt det jag numera bara besöker när de oroliga samtalen kommer.

Jag och mina småsyskon har haft den fantastiska lyckan av att ha en stark mor. En mor som sa ifrån och som räddade oss från jular med en förälder som dricker för mycket. Tyvärr har många inte den turen.

Du kanske tycker att det här är nonsens. Att din starkglögg innan julmaten och det lilla som du dricker under middagen är obetydligt i sammanhanget. Du kanske tänker att i er familj har ni minsann inte någon missbrukare så därför spelar det ingen roll. Men jag vill säga till dig att det spelar roll. För väldigt många barn.

Som barn är det lätt att se saker svart eller vitt. Är man inte glad så är man ledsen. Är man inte full så är man nykter. Det där gränslandet som du vill vara i, där det inte spelar någon roll med några julöl innanför västen. Det gränslandet finns inte. Är du inte nykter så är du full. Om det finns absolut minsta risk att vår vilja att spetsa glöggen negativt påverkar ett barns trygghet under julfirandet så ska glöggen hädanefter serveras alkoholfri. Punkt.

Det borde inte ens finnas underlag för en diskussion. Men varje år läser jag krönikor likt den jag nu skriver och varje år läser jag lika syrliga svar på dessa. Svar där den traditionsenliga julsnapsen ska försvaras med näbbar och klor.

Du som läser nu kanske hör till den skaran. Den skara som lite irriterat muttrar något om frikyrkofasoner när tidningen ögnas igenom på fikarasten. Den skara som slår näven i bordet och bestämt klargör att de ska minsann ha sig en ”Irish” och se på Kalle på julafton. För det är tradition.

Jag förstår att du kan bli irriterad om du nu känner dig träffad, men hör mig nu. Jag är inte ute efter dig. Jag vill bara att barn ska få känna sig trygga på julafton. Jag kräver inte att du ska bli nykterist. Allt jag vill är att du ska fundera ett varv till.

Fundera på om dina alkoholtraditioner är värda att hålla fast vid om det finns en risk att det sker på bekostnad av ett barns trygghet. För den risken finns. Den risken är verklig. Det är upp till dig att välja. Det är ditt beslut och jag vill att du ska göra ett aktivt val. Bestäm dig för om det är värt ett barns trygghet bara för att du ska få din julsup. 

Viktor Lidin