"Jag har aldrig i mitt liv känt mig så kränkt"

Jag har aldrig i mitt liv känt mig så kränkt, förnedrad och liten som jag gjorde idag.

Jag jobbar som behandlingsassistent på ett behandlingshem för unga tjejer. Idag var jag och tre av tjejerna i Göteborg centrum i kosmetikabutiken Sephora på Kungsgatan 64. Jag var ute efter att köpa ett läppstift och började prova två olika färger. Inget av dem föll mig i smaken så jag la tillbaka båda på hyllan och gick med flickorna ut ur butiken.

Medan vi promenerar mot Nordstan lägger en av tjejerna märke till att en från personalen följer efter oss nedför gatan, vi väljer att släppa detta och tänker att hon förmodligen är ute på rast.

Väl inne i Nordstan så är vi helt plötsligt omringade av cirka fem-sju stora väktare. Jag kände omedelbart obehag.

De bad oss utan närmare förklaring att följa med dem till deras kontor och vi blir eskorterade genom varuhuset till deras kontorskällare.

Väl inne i kontorskällaren så delar de oss, en av tjejerna tar de in ensam i ett rum där hon blir visiterad. Jag är utanför rummet och de ber mig tömma fickorna och ta av mig jackan samtidigt som de tar övriga tjejer runt hörnet. Jag samarbetar med dem och gör som jag blir ombedd. Därefter tar de in mig i ett rum där de kroppsvisiterar mig från topp till tå. Jag kände mig kränkt och maktlös!

Jag berättar gång på gång att jag är i tjänst och är ansvarig för dessa unga tjejer, väktarna vill släppa iväg tjejerna ensamma. Jag förklarar att dessa är väldigt känsliga tjejer och att de inte får vara utan en ansvarig assistent och jag får då slängt i ansiktet att jag borde tänkt på det innan jag valde att begå ett brott. Det tog över 15 minuter innan jag ens fick ringa till min kollega som kunde hämta tjejerna, vilka under den tiden blivit iväg släppta utan vuxen tillsyn i centrum.

En från personalen på butiken har uppgett för väktare att jag har stoppat ett läppstift i fickan. Efter att jag tömt alla mina fickor och efter att de har kroppsvisiterat mig utan att hitta något börjar de påstå att jag har kastat det på vägen någonstans.

Jag påpekar gång på att jag är oskyldig och i tjänst men väktarna är fast beslutna om att jag har stulit och att jag får skylla mig själv. De hävdar också att allt dessutom finns på film.

Jag svarar att de gärna kan hämta filmen från Sephora då jag vet att den kommer att bevisa att jag är oskyldig, men de svarar med att detta inte är mjöligt och att Sephora bekräftar att de sett på övervakningsfilmen att jag har tagit läppstiftet!

Väktarna säger gång på gång till mig: du har snott! Personalen på Sephora har bekräftat! Ta det med polisen.
Så kommer två polismän. De förhör mig och de förklarar att en anmälan måste göras för ringa stöld. Jag är nu i chocktillstånd!

Efter detta fick jag äntligen lämna källarkontoret.

Det brast totalt för mig och jag kände mig så trampad på. Misstrodd och kränkt.

Även nu, timmar senare, har jag svårt att förstå hur illa jag blev behandlad och att detta verkligen har skett.

Jag kan inte låta bli att undra om det beror på min hudfärg och mitt ursprung och tänker på hur många som dagligen blir dömda på förhand i Sverige just på grund av detta. Hur min röst inte lyssnades på, jag var helt utan bevis en snattare som stjäl läppstift i tjänst.

Om de bara visste hur mycket pengar jag lägger på smink. Sephora har förlorat mig och alla jag känner som kunder. Vaktbolaget behandlar människor som om man var värd exakt ingenting.

Jag fick under kvällen ett samtal från polisen som förhörde mig. Han hade fått se övervakningsvideon flera gånger om och bekräftade det jag redan visste och repeterade att jag inte stulit. Det syntes tydligt hur jag lade tillbaka läppstiften i hyllan.

Sephora å sin sida väljer att via polismannen be om ursäkt. Denna ytterst opersonliga ursäkt godtar jag inte. Jag kräver en offentlig ursäkt efter att blivit kränkt av er personal framför människor på stan och inför mina ungdomar.

Jag hade tur att videokameran tydligt visade att jag var oskyldig eftersom ingen trodde på mig. Min röst är tydligen mindre värd än personalens på Sephora som anklagade mig från första början.

Jag vill dessutom att Sephora svarar på hur och varför detta har fått ske? Varför påstår deras personal att de har sett mig begå stöld? När det i verkligheten bevisats av samma videövervakning att detta inte skett.

Vad hade hänt om man inte tydligt kunde se mig lägga tillbaka läppstiften? Vad planerar Sephora att göra för att förhindra att något sådant sker igen?

Hann Mo,
Behandlingsassistent på ett behandlingshem för unga tjejer