Weidmo Uvell: Filterbubblor finns inte – handlar om makt och pengar

Även när något blivit vedertagen sanning ska man inte sluta ifrågasätta. En sådan vedertagen sanning är att det finns filterbubblor. 

Det här är ett problem. För filterbubblor är inget vetenskapligt begrepp. Termen tog fart genom boken ”The Filter Bubble – What The Internet Is Hiding From You” från 2011 av Eli Pariser. Det är i stort en upplevelsebaserad bok, där Pariser använde begreppet för att beskriva sina egna teorier. 

Ordet bubbla är tänkt att illustrera hur läsare på internet skapar en ogenomtränglig bubbla runt sig själv genom att bara läsa artiklar som bekräftar deras världsbild. Tills slut når inga andra uppfattningar in. 

En av de som i Sverige kanske hårdast driver den här tesen är författaren Per Grankvist, som skrev en artikel i Fokus i januari om just filterbubblor.

Om det vore sant att de existerar finns all anledning att fokusera på hur man löser problemet, men det kommer mer och mer bevis på att de faktiskt inte finns. 

I min bok ”Nätsmart – en guide till påverkan genom sociala medier” har jag bland annat citerat The Media Insight Project, som American Press Institute skapat tillsammans med The AP-NORC Center for Public Affairs Research för att bättre förstå mediekonsumenter.  En del av projektet döptes till The personal news cykle: How Americans choose to get their news och undersökte antagandet att man konsumerar nyheter olika beroende på faktorer som generation eller politiska sympatier samt att människor förlitar sig på några få primära källor för nyheter. 

Slutsatserna var att alla oavsett ålder konsumerar nyheter via olika kanaler och teknologier och att källorna ökat, inte minskat. Mest använd källa för nyheter var traditionell media och människor värderar också information olika beroende på källa, där just förtroendet för nyheter från media värderades högst. 

Folk praktiserade mer aktiv källkritik än man trott. Förekomst av filterbubblor var inget som kunde konstatera just för att det var relativt liten skillnad mellan människors informationsinhämtning oavsett socioekonomisk ställning, ålder eller politiska sympatier. 

Samma slutsats drog svenska SOM-institutet våren 2017 – det finns inga filterbubblor. 

Däremot finns det starka incitament för vissa aktörer att driva tesen om filterbubblor vidare. För när sociala medier utmålas som ett hot ska mediekonsumenter fås att acceptera inskränkningar i den yttrandefriheten sociala medier innebär. 

Mediebolagen har tappat den monopolställning de hade över informationen tack vare sociala medier och de tänker inte ge upp den frivilligt. De tappar även läsare och intäkter för att skribenter idag inte behöver mediebolagen för att bygga sina karriärer eller bara nå ut med information, vare sig det är fakta eller opinion, som amatör eller professionell. 

Priset för en mer jämlik offentlig debatt där betydligt fler än tidigare kan delta och där informationen släppts fri, betalar mediebolagen. Och de är inte glada. 

Målet är framför allt att via Facebook men även på andra sätt, till exempel lagstiftning, begränsa vanliga människor yttrandefrihet på olika sätt. Facebook har redan meddelat att de kommer samarbeta med myndigheter i valrörelsen 2018, det återstår att se hur detta yttrar sig. 

Debatten om filterbubblor, men även debatten om falska nyheter, hat och propaganda syftar till samma sak – att begränsa människors rätt att via sociala medier föra fram information, må så vara nyheter eller åsikter. 

Det handlar inte om omsorg över mediekonsumenter eller det offentliga samtalet. Det handlar om makt och pengar. 

Glöm inte det. 

Rebecca Weidmo Uvell,
Borgerlig opinionsbildare och författare