Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Vallokalerna har varit stängda i

 
Dagar
 
Timmar
 
Minuter
 
Sekunder

Sverige har fortfarande ingen ny regering

"Det är tröttsamt att alla 'har en diagnos' nu för tiden"

David Skansholm.
1 av 1

David Skansholm.

Privat

Maktkamp24 | 29/08/2014 14:28

Hur är det att vara en ung kille och ha en neurologisk funktionsnedsättning i dagens Sverige? Och varför är diskrimineringen så pass osynlig? David Skansholm guidar oss #iminoritet.

PROFILEN. David Skansholm, 27, från Göteborg, ger oss en bild av hur det är att ha en neurologisk funktionsnedsättning (exempelvis ADHD, Aspergers syndrom och Tourettes syndrom).

David, kan inte du förklara lite kort vad det innebär för dig att ha en neurologisk funktionsnedsättning (NPF)?

– Jag har koncentrationssvårigheter, vilket innebär att jag har svårt att hålla mig fokuserad långa perioder, framför allt när det är mycket stillasittande, exempelvis vid föreläsningar. Jag har också problem att uppfatta och tolka sociala signaler, exempelvis allmänna budskap, underförstådda meningar och andra signaler som normala människor använder sig av.

– Jag fick min diagnos på lågstadiet men begrep förstås inte allt på den tiden. Någonstans på högstadiet hade jag en rätt bra uppfattning om vad jag hade för problem och svårigheter.

Vilka problem stöter du på eller är med om just för att du har en NPF?

– Det är svårt socialt, eftersom jag inte har en funktionsnedsättning som är synlig utåt. Däremot så märks det efter ett tag på mitt beteende att jag är annorlunda, men de flesta vet inte varför och drar sina egna slutsatser. Det är lätt att bli betraktad som ”konstig” eller ”knäpp” i sociala situationer, framför allt när andra inte vet att jag har en diagnos.

Tycker du att diskrimineringen är tydlig och synlig mot de som har NPF?

– Ja, fast diskrimineringen handlar mest om normer och ideal som inte kritiseras. För det första så finns det en stark anpassningsnorm i samhället. Man förväntas bete sig och tänka på ett visst sätt och sticker man ut så betraktas man som ”avvikande” eller ”onormal”. Folk med NPF har ofta tankesätt som gör att vi har lättare för vissa typer av uppgifter än ”normala” människor och kan se saker och ting ur andra perspektiv. I stället för att ta tillvara på de här specialiseringarna så förväntas vi i stället att i så stor utsträckning som möjligt anpassa oss till normen.


– För det andra så blir vi som grupp ständigt reducerade i media. Senaste året har exempelvis debattörer som Nathan Shachar och Sanna Lundell hävdat att ADHD inte existerar, med stöd av argumentation från sekten Scientologerna. Den här typen av konspirationsteorier får ofta medieutrymme, men däremot ytterst sällan rösterna från de som själva har en diagnos eller deras familj och anhöriga som vet hur det är att leva med en funktionsnedsättning. I stället för att fokusera på hur man kan underlätta för de med exempelvis ADHD så försöker man få bort problemet genom att låtsas som om det inte existerar.

Vilken är den rätta benämningen – det vill säga, vad är okej  och vad är inte okej att säga om dig som har en NPF?

– Det varierar rätt mycket från person till person, eftersom varje diagnos är väldigt individuell. Själv brukar jag säga ”neurologiskt funktionsnedsatt”, så det funkar för mig.

Vad är du trött på att få höra?

– Varianter på meningen ”alla har ju en diagnos nu för tiden”. Det cirkulerar en mängd rövarhistorier om hur det går till när man får en diagnos, och det är inte i närheten så godtyckligt som en del personer tror. Ibland kan en diagnos vara ett rent helvete att ta sig igenom, och det blir inte bättre av att vissa människor försöker trivialisera de svårigheter vi har.

Hur tycker du att partierna kan jobba mot diskrimineringen?

– De kan till att börja med sätta igång med att jobba med frågorna överhuvudtaget. Inför valet finns det inte ett enda riksdagsparti som lyfter fram våra frågor eller gör anspråk på att företräda oss. Vi är inte en särskilt resursstark grupp, och alla kan inte föra sin talan på egen hand.

– Partierna behöver dels bättra på kunskaperna om NPF, på alla nivåer i samhället. Kunskapen om våra svårigheter är alldeles för dålig på universiteten, arbetsplatserna och myndigheterna. För det andra behöver man ge skolorna ökade resurser. Bästa sättet att hjälpa någon med NPF är att ge personen en diagnos och stöd så tidigt som möjligt.

---

LÄS MER OM #IMINORITET:

DEL 1: Marwa Karim: "Folk undrar om jag vill leva ett 'normalt' liv"

DEL 2: Henrik Fannkvist: "Roligt när föräldrar får panik och väser: 'Titta inte på honom'"

DEL 3: Nicolas Näsman: "I bland pratar folk engelska med mig"

DEL 4: Tina Åkerman: "'Lebb' är bland de värsta orden jag vet"

DEL 5: Danial Moeeni: "Queer är en åsikt – det är inte en läggning"

DEL 6: Yrsa Hagström: "Fel av homosexuella att välja att ta 'den bisexuella vägen ut'"

DEL 7: Haris Delic: "Islamofobi är en typ av rasism som finns på alla plan i samhället"

DEL 8: Emilio Prado: "Jag avskyr när man härmar spanska på ett 'humoristiskt' sätt"

KRÖNIKA: Magda Omerspahic: "Dags att lämna plats åt dem i minoritet"

Håller du med David?