Karin Broos: "Jag tycker det känns nattsvart"
De unga vid vattnet är målade med ett nytt mörker, kanske från sorg över tidigare förluster eller utifrån den känsla Karin Broos har inför samtiden. "Svart sol" heter också hennes största utställning hittills. Nu fyller den Liljevalchs konsthall i Stockholm.
Född: 1950 i Uppsala, uppvuxen i Malmö.
Bakgrund: Utbildad på Kungliga Nederländska Konstakademien.
Familj: Gift med konstnären Marc Broos, tre vuxna döttrar, barnbarn.
Alma Löv Museum: Drivs sedan 2014 av Stella Broos, men startades av Marc och Karin Broos efter kulturhuvudstadsåret 1998 vid Smedsby gamla skola söder om Östra Ämtevik, Värmland. Här visas konst i mindre paviljonger och i utställningslokalen Paleis Oranjestraat, en ombyggd ladugård och loge. Paret var länge nära vänner med konstnären Lars Lerin, efter ett långt avbrott återupptog de kontakten i fjol.
Aktuell: Med utställningen "Svart sol" på Liljevalchs i Stockholm där hon visar cirka 120 målningar, den nya konstboken "Karin Broos. Ögonblick av liv", ställer också ut äldre målningar av svampar på Alma Löv Museum i sommar.
Även om titeln lyfter fram mörkret kan ljuset i hennes måleri beskrivas som lika anslående. Karin Broos fångar solens reflektioner genom ett fönster, genom speglingarna från ett lövträd, som glitter i Fryken, som vågornas flyktiga rutmönster på sandbottnen i en sjö.
— När jag kommit igång med ett motiv tänker jag direkt på ljuset. Det kanske inte stämmer med verkligheten, men jag måste ha in det, berättar hon.
Några dagar återstår till vernissage när Dora, hennes grå kungspudel lägger sig ner på konsthallens stengolv, raklång på sidan och somnar djupt. Sally – pudel i mindre storlek – gör likadant; de väntar ut mattes samtal. Hundarna är alltid med Karin Broos och de enda som får vara i ateljén hemma i Värmland när hon målar. Ett sms kan göra att hon förlorar flera timmars arbete, men till skillnad från människor avbryter hundarna henne aldrig.
— För mig är djuren helt jämställda, de betyder jättemycket. Hundarna vet att jag inte kan bli störd då, de kommer inte och pockar, de ger ett sådant lugn, det är jätteviktigt, det är så tomt när de inte är med.
Sedan utställningen på Waldemarsudde 2015 har hon gjort ytterligare 40 målningar varav ett 30-tal finns med här. Vad är det hon vill åt? De många kvinnorna vid vatten, sminkbord eller andra bord är ofta målade utifrån hennes tre döttrar och barnbarn, men för Karin Broos fungerar de som statister – ett verktyg.
Flyktiga ögonblick
"Ögonblick av liv" heter hennes nya konstbok, och kanske kan man sammanfatta hennes måleri som en serie flyktiga ögonblick, ibland före eller efter betydligt mer dramatiska händelser som speglas i de försåtligt vardagliga motiven. Karin Broos målar sällan själva badet, hellre stunden efteråt på bryggan, hennes kvinnor har bortvända ansikten och är djupt inne i sig själva
— Det känns jätteviktigt för mig när jag gör sådana här till synes idylliska målningar att det finns ett mörker med, det gör det ju alltid, det är alltid så. När det är som vackrast, när man mår som bäst, då är man också ofta som mest medveten om hur snabbt allt kan försvinna och ändras totalt.
"Svart sol" är psykoanalytikern Julia Kristevas metafor för hur tidigare förluster resulterar i sorg och melankoli. När konsthallschefen Isak Nilsson föreslog den utställningstiteln nappade Karin Broos direkt. "Något som man känner av men inte riktigt kan sätta fingret på, men som finns där hela tiden" konstaterar hon utan att för den skull göra direkta kopplingar till det som hon själv varit med om. Betraktarna känner igen sig – eller inte, konstaterar hon.
De senaste målningarna av badande ungdomar är de mörkaste. Nattbad förvisso, men mer än så.
— Man blir ju påverkad av den här tiden, jag tycker att det känns nattsvart på så många olika plan, inte bara det här med miljö och krig, det känns som att människor håller på att förgiftas, om man tänker på USA: hur kan så många rösta på Trump? Och så mycket konspirationsteorier, så mycket från USA smyger sig på hit, det är som att man blir smittad.
Konst i hästtransporten
Karin Broos fick sitt nationella genombrott som 58-åring efter en utställning på Kristinehamns konstmuseum. Dessförinnan hade hon kört målningarna i hästtransporten och ställt ut lokalt i Värmland. Nu blev hon recenserad av konstkritikern Ingela Lind i "Kulturnyheterna" i SVT. Karin Broos nya Stockholmsgallerist sålde slut redan före förhandsvisningen. Själv är hon glad över att genombrottet inte skedde tidigare.
— Vi hade ett jättebra liv, jag kunde leva på min konst och vi hade våra djur, inte mycket stress egentligen, om det hade kommit tidigare hade jag fått en annan stress på mig, de där åren mellan 30 och 40, det var då vi fick alla barn, jag är så glad att jag kunde skjuta upp allt till efter de åren.
Vattnet är centralt både i hennes motivvärld och hennes liv. Karin Broos är ingen stor simmare men badar dagligen och efter framgångarna har hon unnat sig att bygga en pool.
— Jag vill aldrig resa någonstans, jag vill bara vara hemma. Då byggde vi en pool så att jag kan börja varje dag med att simma 40 minuter, det är en sådan bra start på dagen, sedan äter vi frukost och badar i Fryken, på vintern i iskallt vatten, det skakar om.
"Karin Broos, svart sol", visas 2 juni till 27 augusti.
