Onsdag 12 Maj
Stockholm

Maktkamp24:s bloggpanel vecka 35

1 av 3
2 av 3
3 av 3

Läs Emma Marie Andersson/Opassande Anders Utbult/Alliansfritt Sverige och Johan Ingerö/Magasinet Neo här.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Läs mer
BLOGGPANELEN

Nyheter24:s bloggpanel tar grepp på aktuella och roliga politiska frågor och består av:

Anders Utbult, 21 år, hemma från studier vid University of Toronto, är socialliberal socialdemokrat och anser att arbetslöshetsbekämpning och fri rörlighet för människor är viktigaste frågorna. Anders bloggar på Alliansfritt Sverige och twittrar här.

 

Emma Marie Andersson är grafisk formgivare och piratpartist. Anser att informationspolitiken är vår tids största och mest eftersatta frågor. Emma bloggar på Opassande.se och twittrar här.

 

Johan Ingerö, 31 år, redaktör på Magasinet Neo, högerliberal, saknar favoritfråga eftersom helheten är den viktigaste valfrågan. Johan bloggar på Ingero.blogspot.com och twittrar här.

I riksdagsvalet står blocken glasklart uppdelade - och enade mot varandra. Ute i landets kommuner är det dock betydligt spretigare och partierna samarbetar över blockgränserna - eller inte alls. I till exempel Stockholm har s, v och mp svårt att enas om ens gemensamma debattartiklar, än mindre om konkreta förslag. Är bristen på blockallianser i kommunerna ett problem - eller något positivt för politiken som sådan?

Johan: Kommunpolitik är något helt annat än rikspolitik på gott och ont. Den berömda kommunala pragmatismen är ofta nödvändig, men kan även sabotera viktiga debatter. På samma sätt kan riksdagen fastna i ideologiska låsningar helt i onödan. Sedan är det dessutom så att bra kommunpolitiker inte växer på träd. Hittar man en pålitlig och kompetent samarbetspartner kan det i sig vara mer värt än partisymboler.

Anders: Fria partier är en fördel för politiken. Det behövs kontraster och skillnader, även inom blocken, för att lyfta upp soffliggare. Sen ur ren statsvetenskaplig synpunkt så finns det forskning som visar på att högerpartier gynnas av tvåpartival med tråkade plånboksväljare. Så jag ser gärna en kompromiss: Man meddelar innan valet vilka man kan tänka sig att samarbeta med, som ett löfte, och sedan kampanjar man på egen hand.

Emma: Vore det inte kommunpolitiken skulle politik överlag vara rätt tråkigt och svårtillgängligt, kom jag på mig själv med att tänka härom dagen. Där finns det tydliga ja- och nej-alternativ, tydliga val som många gånger angår en. Det spelar nog egentligen ingen roll hur partier samarbetar med varandra misstänker jag, när det handlar om förändring och utveckling man kan relatera till i sin vardag. Just när det gäller Stockholm kan det emellanåt bli lite förvirrande dock, kanske för att riksmedia används för att debattera Stockholmspolitik. Det så kallade butler-utspelet var ju via Svenska Dagbladet exempelvis. Personligen tycker jag att det är positivt så länge man vet vad man röstar på. Partier som samarbetar är ju underordnade frågeställningarna då, vilket i stort känns rätt positivt.

Moderaterna och kristdemokraterna får skarp kritik från framför allt Peter Eriksson för att de vägrar redovisa vilka hemliga bidragsgivare de har. Bör m och kd ändra uppfattning? Vad är det de vill hålla hemligt?

Anders: Vi vet vad de vill hålla hemligt. Kristdemokraterna vill inte ha några rubriker om stöd från Livets Ord, Evangeliska alliansen och andra frikyrkor/sekter. Moderaterna vill inte föra någon diskussion om vilka eventuella gentjänster som krävs för de miljongåvor som kommer in från privata donatorer och näringsliv. Sett ur det perspektivet kan deras hårdnackade motstånd ses som löjligt - men det är självklart skillnad på vad politiska kretsar vet, och vad som är allmän kännedom.

Johan: Jag tycker inte att frågan är helt lätt. Å ena sidan valhemligheten och rätten att hantera sina egna pengar. Å andra sidan risken för korruption. Däremot är det lätt att se varför vänstersidan driver detta. De, genom s, får visserligen fullt ut redovisade bidrag från LO. Men det verkliga stödet sker i form av gratisarbetande tjänstemän och arbetsplatsombud som till råga på allt har rätt att ägna sig åt detta på betald arbetstid. Och sådant är inte lika lätt att redovisa på papper. Därutöver har ju s en historia av att berika sig via A-lotteriet, samtidigt som de hindrat andra organisationer, som Barncancerfonden, att bedriva liknande verksamhet. Så oavsett vem som betalat vad till m och kd är s obestridda mästare i ekonomiskt fulspel.

Emma: Det där med ekonomiska bidrag till politiska partier gömmer en del ganska stora frågeställningar, men behandlas ofta som en "enkel fråga" med enkla svar och gör att det blir lite lurigt. Jag är själv för människors rätt att få förhålla sig anonyma och undvika att bli åsiktsregistrerade, exempelvis, samtidigt som jag tycker att politiskt arbete borde sträva mot att vara så transparent som möjligt. Det bor såklart nån korruptionsrädsla i det här också som man inte ska bortse från. Nånstans tror jag dock att vänskapskorruption är ett större problem i lilla Sverige och ett ämne som i princip aldrig tas upp. De sociala nätverken påverkar i större utsträckning än pengar, får jag känslan av. Där finns de där ekonomiska bidragen säkert inbakade som problematik nånstans, men jag har svårt att se hur man ska kunna tvinga fram transparens utan att trampa på andra viktiga rättigheter. Det blir lite misstänkliggörande av nåt slag här dessutom, som inte grundas i annat än att det är "hemligt", vilket är en samhällspsykologi jag inte är överdrivet förtjust i även om politiker per definition egentligen innefattas i den sortens svängutrymme. Men visst bor det ironi i att amerikanska myndigheter antagligen har större insikt i var pengarna kommer ifrån än svenska väljare, iom Swiftavtalet... vem vet, nån där kanske läcker de uppgifterna till Wikileaks. Vi lever i ett intressant tidevarv.

Vad hoppas du upptar den politiska debatten den kommande veckan?

Emma: Det vore fint om datalagringsdirektivet lyftes upp lite mer mtp att den faktiskt planeras drivas igenom så fort valet är genomfört.

Anders: Jag hoppas på att socialdemokraterna går ut och stödjer miljöpartiets förslag om minskad tjänstemoms, och att vi får en debatt om det, och omställningen till ett tjänstesamhälle som inte bara handlar om städning och husrenovering.

Johan: Båda blocken har presenterat sina manifest. Det är läge att genomlysa dem seriöst och ingående.

Vad hoppas du upptar den politiska debatten den kommande veckan?

Johan: Göran Hägglund, som genomförde en nära nog perfekt utfrågning hos SVT.

Emma: Carl-Johan Rehbinder (pp) och Camilla Lindberg (fp) som struntat i att "det pratas mest om en massa andra saker i valrörelsen" och skrivit om datalagringsdirektivet. Dels för att de bryter valrörelsemönstret och kan skriva tillsammans, och dels för att de visar prov på en slags politisk integritet som faktiskt inte är överdrivet vanlig idag.

Anders:  Anders Borg har valt att sätta sitt eget förtroende på spel för en valvinst skull. För att uppskatta hur mycket de rödgröna vill höja skatten räknar han in alla eventuella avbrott i regeringens önskade skattesänkningar (de så kallade "ambitionerna"), och sprider sedan de uppgifterna i media. Han menar alltså att de rödgröna höjer skatten genom att inte vilja sänka den mera. Det är ren och skär lögn, vilket faktiskt är ganska ovanligt för Borg.

Kommentera
Kopiera länk
Dela