Polisens rörande brev till brandens offer
På polisen i Västmanlands Facebooksida skriver Linda ett känslosamt brev till de drabbade. För polisen innebär jättebranden som fortsätter att spridas hårt arbete i en ovan arbetssituation.
Engagemanget från privatpersoner i området har varit stort.
På Facebook har flera grupper skapats för att hjälpa de utsatta.
VÄSTMANLAND. Branden som härjar i stora delar av landskapet vägrar att ge med sig. På Facebook har diverse hjälpinsatser samordnats och branden har hittills tagit ett människoliv.
Polisen i området är involverade i arbetet, och då de vanligtvis inte jobbar med bränder befinner de sig i en extra ovan situation.
Rörande brev
På polisen i Västmanlands Facebooksida skriver polisen Linda ett brev om sina upplevelser. Hon berättar hur de arbetar, om möten med människor och hur svårt det är att förutse brandens framfart.
Facebookinlägget har i skrivande stund, på bara ett par timmar, delats och över 20 000 gånger. I kommentarsfältet är det många stöttande och positiva kommentarer.
"All heder till er" och "vilket jobb ni gör", är det flera som skriver.
"Är frustrerande"
Polisen Linda, som arbetar i Västmanland och är författaren bakom inlägget, förklarar hur det är att jobba i området.
– Det är frustrerande. Vi vill hjälpa till men har inte tid att åka runt till alla. Många människor är förvirrade och i chocktillstånd, säger hon till Nyheter24.
Då Linda bor i området har hon kunnat följa frustrationen hos sina vänner från sin privata Facebooksida, och det var där hon skrev inlägget först. Efter positiva tillrop beslutade hon sig för att även lägga ut det på polisens officiella.
– Jag ville förklara vad det är vi gör. Min erfarenhet är att man når ut väldigt bra via Facebook och det känns väldigt skönt när man gör det. Jag vill hjälpa till, det är därför jag är polis.
Att sätta sig in i det polisiära arbetet är inte alltid enkelt, och i krissituationer är det lätt att brusa upp och bli irriterad.
– Ja, det blir så i bland. Vi är ju utbildade för att hantera kriser men nu är det så många samtidigt. Men tar man den där extra minuten och försöker förklara så lyssnar de flesta, och det brukar sluta i en kram. Jag har full förståelse för hur människor reagerar i sådana här situationer.
Här kan du läsa hela inlägget:
