"Reinfeldt argumenterade inte för någonting"

Som så många gånger förr var det historieberättaren Fredrik Reinfeldt vi fick se och höra i Almedalen ikväll. Reinfeldt har tydligen åkt land och rike runt den senaste tiden för att prata med kvälls-, skift- och nattarbetare, och deras historier var han mer än villig att dela med sig av.

Förväntningarna var höga minuterna innan Fredrik Reinfeldt kom upp på scenen i Almedalen. Publikhavet var enormt och när "Sommartider" spelas ut över dem både jublades det och sjungs med. Det hårt kritiserade Almedalstal Reinfeldt höll förra året tycks bortglömt och publiken kokar av förväntningar. Det hela exploderar totalt när Reinfeldt tillslut ställer sig i talarstolen, och bakom mig skriker någon "FRIPPE!" med en blandning av extas och målbrott i rösten.

Valet av ämne att starta med kunde kanske ha varit bättre - utrikespolitik och ekonomiska problem i EU är kanske inte det mest sexiga ämnesvalet - men både tempot och tonläget låg på en bra nivå, och i kombination med en väldigt positiv publik blev det ändå helt ok. Problemen började däremot när Reinfeldt efter några minuter lämnade Europa och istället fortsatte med en över 20 minuter lång sagostund.

Han berättade om personer som jobbar på Visby lasarett, om taxichaufförer, om nattarbetare i allmänhet, och så vidare. Det verkade onekligen som att han personligen har besökt i princip varje typ av nattjobbare, samtalat med dem och fått deras åsikter om sina arbeten.

Kommer inte fram till någonting

Och visst är det bra att berätta historier när man håller tal. De allra flesta av retorikens dispositionsmallar föreslår att man ska inleda sitt tal med just en berättelse för att fånga mottagarens intresse och föra den in på ämnet man ska prata om. Problemet är bara att den delen helst ska vara både kort och kärnfull - inte majoriteten av talet.

I början av Reinfeldts tal fick jag ett sms från en nära vän som skrev att det ju var henne Reinfeldt pratar om. Vännen är nattarbetare på ett äldreboende och kände sig så klart lite smickrad över att bli uppmärksammad i ett partiledartal - detta i synnerhet då nattarbetare sällan eller aldrig får utrymme i debatten.

Men när talet var slut skickade hon ytterligare ett sms, den här gången med texten "Så vad föreslår han?". Detta visar väldigt bra på det allra största problemet med Reinfeldts tal; han argumenterade inte för någonting. Talet bestod till största del av en massa historier, men de ledde inte fram till någonting annat än att Reinfeldt kallade dessa nattarbetare för Moderaternas hjältar.

Avslutningsvis vill jag också tipsa om att hålla ögonen öppna för det nya ord Reinfeldt introducerade: jobbpakt. Exakt vad detta innebär finns att läsa på Moderaternas hemsida, men det som är intressant är att det har blivit något av en vana för Moderaterna att uppfinna nya ord.

Det hela började med jobbskatteavdraget som egentligen bara är en skattesänkning förpackad i nytt namn, men det gick hem hos väljarna och med framgången följde fler försök. Risken är dock att väljarna tröttnar på ständigt mötas av nya ord för gamla fenomen - nya, kreativa ord är nämligen inte detsamma som ny, kreativ politik.