"Hägglund absolut en av de bättre talarna"
Totte Löfström analyserar Göran Hägglunds tal under Almedalens sista dag. "Det var en både rolig och skicklig Göran Hägglund som framträdde i Almedalen i Visby idag. Det är så vi har blivit vana att se honom, och dagens enda besvikelsen var att publiken var så liten".
Ett jippo för politiker, journalister, lobbyister och entreprenörer.
Känt för rosévin, ryggdunk och politiska åsikter.
Pågår 1-8 Juli, 2012
Huvudarrangörer är samtliga riksdagspartier (V, SD, S, MP, M, KD, C, FP)
Sker i Almedalen, Visby, Gotland
Göran Hägglund omnämnde vid flera tillfällen publiken som ”Mina vänner”, och detta är nog inte så långt ifrån sanningen. Den lilla publik som samlats framför scenen i Almedalen, den här Almedalsveckans sista dag, var nog till största del partimedlemmar och därför vänner till Göran Hägglund.
Själva talet var både genomtänkt, roligt och snyggt. Hägglund inledde med att skämta lätt kritiskt om seminarier som arrangerats tidigare i veckan, där avsändaren haft en lite väl tydlig agenda. Humor är en stark kraft inom retoriken, och om du får dina åhörare att skratta med dig är chansen stor att de också tycker bättre om dig. Balansgången är att hålla det på en rimlig nivå för att inte uppfattas som oseriös, men detta är ingenting som Göran Hägglund har problem med – han har både bra känsla och bra timing.
Gick hårt åt Socialdemokraterna
Hägglund använde sig också av det både snygga och effektiva greppet att inledningsvis ge en snabb sammanfattning av vad det var han skulle prata om. Tre tydliga delar presenterades, och betades därefter av i tur och ordning. Att göra på det sättet gör det enklare för åhörarna att följa med, och talet blir också enklare att minnas.
Talets absoluta höjdpunkt var när Hägglund under en lång sekvens gick in i rollen som ståuppare och satiriker. Målet för de ganska hårda skämten var Socialdemokraterna i allmänhet, och de lite väl frekventa partiledarbytena i synnerhet. Greppet som användes var att metaforiskt omnämna partiledarna som olika djur och akrobater på en cirkus, för att sedan komma till slutsatsen Stefan Löfvens politik bara leder till skattehöjningar, inte till fler jobb.
"Absolut en av de bättre talarna"
Just Stefan Löfven fick ta emot många smällar under Hägglunds tal. Bland annat omnämndes socialdemokratisk politik som en ”Rosenskimrande utopi” och Hägglund kallade Löfven för ”Jonas Sjöstedts kamrat”. Båda dessa är fulla av konotationer och underliggande betydelser, vilket gör dem både effektfulla och enkla att minnas för publiken.
Göran Hägglund var absolut en av de bättre talarna i Almedalen i år, men det är ändå några småsaker jag ställer mig lite tveksam till; den första är att han hade en talarstol på scenen, men stod placerad bredvid den och mest använde den för att luta sig mot, då och då. Jag vet inte vad tanken var med detta, men jag tror att det hade varit bättre om han hade struntat helt i talarstolen istället för att använda den på ett sätt som drar uppmärksamhet till sig.
"Frågan är om det är tillräckligt i valet 2014"
Det andra misstaget jag tycker att Hägglund gjorde var att ta upp det gamla slagordet ”Verklighetens folk” igen, trots att uttrycket föll ganska platt i valrörelsen 2010. Jag kan förstå att Hägglund gillar begreppet, men att klamra sig fast vid misslyckade formuleringar blir bara tröttsamt i längden.
Avslutningsvis vill jag åter igen betona att Göran Hägglund är en mycket skicklig talare. Han gör förmodligen det absolut bästa möjliga av ett ganska tungt opinionsläge. Frågan som återstår är dock om det kommer att vara tillräckligt i valet 2014 – om det inte gör det är det i alla fall inte hans förmågor som talare som brast.
