"Jag skulle vara en värdelös flykting"
Nyheter24:s utsände Viktor Adolfsson provade på rollspelet "På flykt" och kom till insikt om sin egen okunskap.
- Det skulle vara väldigt roligt om Fredrik Reinfeldt i kväll kunde leverera en ny "drogögon i ansiktet". Det behöver den här veckan.
- Sverigedemokratisk ungdom var nära att vinna den politiska fotbollsturneringen men förlorade mot Moderaterna. Oavsett vad - jag tror inte det gynnar dem att delta i jippon med resten av "PK-etablissemanget".
- Under kvällen och natten är det dj-battle på Kallis. Det ska bli intressant att se hur finansmarknadsminister Peter Norman egentligen svänger sina lurviga.
VISBY. Jag ska inte inleda den här texten med att läsa upp ett stycke ur en bok av Ellen Key. Man vill ju inte att ni ska bli ointresserade redan från början.
I stället lämnar jag gårdagen åt sidan och fokuserar på en av dagens mest spännande händelser för egen del. Vid 15-tiden vek jag av precis framför Expressens Niklas Svenssons intervju av statsminister Fredrik Reinfeldt för att i stället gå två våningar upp på Hamngatan 3. Där arrangerade Röda Korsets ungdomsförbund (RKUF) ett rollspel - "På flykt".
Under en dryg timme skulle jag och två andra försöka fly från Sverige. Ett Sverige som tagits över av odemokratiska partier och där den kvarvarande fria pressen jagats. Jag var Kristin, en tolvårig flicka vars mamma (en grävande journalist) hittats halshuggen i skogen utanför Gävle.
Även om scenariot till en början bara spelade upp sig via lappar på väggen, ungefär som en tipspromenad, blev nervositeten och stressen snart verklig. Vi flydde i mörkret på ett lastbilsflak, kastades av i Danmark och tog där sikte på Marocko - där pappan hade släkt.
Efter en mellanlandning på ett flyktingläger för svenskar från södra delarna av landet fick vi hjälp att fly. Men framme i Marocko rasade allt samman hos Migrationsverket. Vi sa att vi var turister - men hade inga bra svar på vaktens stenhårda frågor. (Vid det här laget hade RKUF-medlemmar börjat hoppa in som skådespelare).
Där och då kändes det faktiskt på riktigt. Som att det faktiskt var verkligt att vi satt där och inte hade några svar samtidigt som paniken växte sig allt starkare. Till slut meddelades det att vi måste skickas tillbaka. Tillbaka till landet där vi förföljts.
Här tackade RKUF för sig. Rollspelet var över. Kvar satt vi och undrade hur allt kunde gå så snett. Hade jag verkligen så dålig koll på vad som gäller för flyktingar? Uppenbarligen.
Då kom den riktiga käftsmällen. Spelet, historien vi skulle leva oss in i, var baserad på verkligheten. Frågorna de ställde på det marockanska migrationsverket var samma frågor som den verkliga familjen fått när de skulle fly till Sverige.
Hur ska vi kunna tycka till om människors rätt att söka skydd i Sverige när vi inte ens själva vet vad som gäller för att få stanna? Okunskapen finns där - hos mig och hos alla andra som sökt sig till dagens rollspel. Vilka är vi egentligen att bedöma människor som flytt när vi själva skulle bli hemskickade direkt? Jag skulle vara en värdelös flykting.
