Tydliga trender i biståndspolitiken
Om biståndspolitiken blir det paradigmskifte Tidöpartierna hoppas på återstår att se, konstaterar Jan Pettersson vid Expertgruppen för biståndsanalys. Han ser också inslag som följer tydliga internationella trender.
Prioriteringarna för Tidöpartiernas biståndspolitik skiljer sig inte radikalt från den tidigare politiken, konstaterar Jan Pettersson som är kanslichef för Expertgruppen för biståndsanalys (EBA).
— Det som tydligt skiljer sig är att utbildning och forskning inte är en egen prioritering. I övrigt är de övergripande tematiska nivåerna ganska liknande.
Han håller inte riktigt med när politikerna kallar politiken för reformagenda och paradigmskifte.
— Hur mycket av paradigmskifte man i praktiken reformerar fram får vi nog därför vänta och se till genomförandet.
Följer trender
Jan Pettersson ser en rad områden där Tidöpartiernas biståndspolitik följer internationella trender. Ett sådant är att man går mot ökad visibilitet.
— Man vill visa det svenska biståndet på plats i större utsträckning än tidigare. Jag tolkar det som en del av den nya geopolitiska situationen där det blir viktigare att framhäva vilka de goda krafterna är genom att det också måste ses där man verkar.
Ett annat inslag som följer den internationella trenden är en ökad koncentration av biståndet. Sveriges bilaterala utvecklingsbistånd ska begränsas till 30 länder. Jan Pettersson betonar att han inte hunnit läsa reformagendan, men att det kan innebära antingen en väldigt stor eller en väldigt liten förändring.
— Om man ser på de länder i dag som har en landstrategi så är det ungefär så många. Men om man tittar på hur många där svenskt bistånd finns i någon utsträckning är det 121 länder.
Hävstångseffekt
Biståndet kopplas också i högre grad till utrikespolitiken där det ska fungera som en hävstång för andra svenska prioriteringar. Det är svårt att säga hur det kommer att rimma med ett mer koncentrerat bistånd. Tidigare har mängden biståndsländer ofta förklarats utifrån att en biståndsrelation kan ha en hävstångseffekt.
— Ska man begränsa dem till 30 är det inte självklart att det kommer att fungera som en hävstång utrikespolitiskt på samma sätt som tidigare.
Hur de 30 länderna ska väljas ut blir också en fråga att lösa.
— Vill man prioritera migration måste många av dem vara länder som sänder migranter till Sverige. Vill man prioritera kopplingar till handelspolitiken kommer det snarare att vara mer medelinkomstländer som man har möjlighet att handla med.
