Rikspolischefen: Kan inte skydda folket fullt ut

I augusti var hon riksåklagare och i september blev hon president i Svea hovrätt. För Petra Lundh innebar det en återkomst till platsen där hon genomgick sin domarutbildning. Cirkeln slöts.

Det var en chans hon inte kunde missa.

Men när hon den 4 september stegade in på Wrangelska palatset och öppningstalade under de handmålade porträtten av de 49 hovrättspresidenter som föregått henne var hon redan på väg ut.

Helt klart var det förvisso inte. Men det dröjde inte länge efter att regeringen i maj gav henne uppdraget att leda landets äldsta överrätt innan justitieministern ringde igen.

Innan hon ens tillträtt föreslog Gunnar Strömmer (M) att hon skulle fylla ett par betydligt större skor: rikspolischefens.

Erfaren räv

— Det var inget jag sett komma. Jag är inte polis, jag är jurist, säger Petra Lundh.

Med 35 år inom rättsväsendet är hon en erfaren och erkänd sådan. Hon tvekade i månader innan hon sade ja.

— Att var chef över polisen med 38 000 anställda är, om inte det svåraste, så bland de svåraste uppdragen i svensk statsförvaltning. Men till slut kände jag att, tror regeringen att jag är rätt person så måste jag försöka.

Forna kollegor beskriver en skarp, lyssnande och inkluderande chef med "enorm arbetskapacitet".

Utöver att leda landets största myndighet ansvarar hon för en översyn av brottsbalken. Men enligt fyrabarnsmamman arbetar hon inte hårdare än någon annan.

— Jag har alltid varit väldigt tydlig med att ha mycket tid för familjen. Jag jobbar i princip aldrig på helgerna och brukar gå hem i tid.

— Jag tycker att det är viktigt att skicka en signal till medarbetarna att jag jobbar den här tiden, och då gör man det effektivt, men att när man går hem så kan man släppa jobbet och tänka på annat. Det tror jag är helt nödvändigt för att hämta kraft.

Drivkraften är kort och gott att göra saker bättre.

— Just nu driver det mig att försöka bidra till att Sverige blir ett tryggare och säkrare land. Det tog lång tid att komma hit, det kommer att ta lång tid att vända utvecklingen , men det går.

Nödvändigt ont

TT träffar rikspolischefen efter två veckor på jobbet. Två gånger har hon fått följa jakten när skottdåd inträffat under verksamhetsbesök. Den organiserade brottsligheten är en historisk utmaning, säger hon.

— En rättsstat måste kunna skydda sina medborgare. Det kan vi inte fullt ut göra i dag.

Straffskärpningar och lagändringar i repressiv riktning har tillkommit. Fler, som anonyma vittnen och visitationszoner, är på gång. Ett nödvändigt ont, anser Lundh.

— I dag är vissa individer så farliga att vi måste få bort dem från gatan. Så har man inte riktigt tänkt tidigare, men samhällsskydd och upprättelse för brottsoffer måste förstärkas.

Motståndare invänder att visitationszoner i utsatta områden skadar förtroendet för polisen. Hur ser du på den risken?

— Det finns alltid en risk och det gäller att balansera. Men det är faktiskt också ett verktyg för att skydda hederliga människor, vilket de allra flesta är, som bor i utsatta områden. Jag tror dock att vi måste vara väldigt tydliga med att informera om syftet.

Förtroendet för polisen minskar. Parallellt ökar oron för att utsättas för brott. Att vända trenden handlar minst lika mycket om "vardagsbrottslighet" som om sprängdåd och gängmord, tror Lundh.

— Bedrägerier, stölder, misshandel och inte minst brott i nära relation. Allt det där måste vi bli bättre på att utreda och lagföra.

Boven Strömmer

Petra Lundh blev 2018 Sveriges första kvinnliga riksåklagare, nu är hon Sveriges första kvinnliga polischef. Har det någon betydelse?

— Man ska inte underskatta signalverkan. Jag tror att det är viktigt att andra kvinnor ser att det går att ta sig fram och att man ska våga ta på sig stora uppdrag.

Svea hovrätt fick beskedet att den nya chefen skulle vidare samma dag som det blev allmänt känt. Efter pressträff och intervjuer följde Gunnar Strömmer med tillbaka till Riddarholmen och förklarade för surmulna jurister att det var han som var boven i dramat.

Det blev tre månader som hovrättspresident. Det må vara kort, men porträttet – det 50:e i ordningen – är beställt och ska upp på väggen bland de andra. Där hänger för övrigt en föregångare som suttit ännu kortare.

Gabriel Stierncrona tillträdde den 2 september 1723, nästan på dagen 300 år före Petra Lundh, men dog bara sex dagar senare.