— Jag är väldigt glad över att Anna Singer och hennes grupp vågat göra någonting som ingen annan svensk utredning gjort och använt barnkonventionen som utgångspunkt i stället för Haagkonventionen, säger Hanna Johansson som adopterades från Korea 1976.
Bland de många positiva förslag hon ser finns att Sverige borde ratificera konventionen om påtvingat bortförande, något de andra nordiska länderna redan har gjort.
— Det är viktigt därför att det enligt den inte finns någon bortre gräns för när ett brott har begåtts. Eftersom ursprungsländer som Sydkorea, Chile, Colombia och Polen också har skrivit på, ger det en möjlighet för adopterade från de här länderna att använda den och gå till FN och få rätt, säger hon.

Ekonomisk kompensation
Johansson lyfter också frågan om kompensation till adopterade och jämför med ersättningen till dem som vanvårdats som fosterbarn.
— Jag kan tycka att om utredarna nu säger att det har varit systematiskt fel och Sverige har känt till det borde det tillsättas en ny utredning om ekonomisk kompensation till oss som kom till Sverige under den här perioden.
Alexander Forselius kom till Sverige från Rumänien 1994. Han tycker att förslaget om att stoppa internationella adoptioner är för hårt.
— Det är som att man skulle lägga ner en butik för att det är för många som snattar så att ingen har möjlighet att handla mat. Precis som att vissa handlar mat på legitima skäl och behöver det, så behöver vissa bli adopterade, säger han.

Hitta medelväg
Forselius tycker att ett stopp känns stigmatiserande och hoppas att man ska kunna hitta en medelväg.
— Jag tror ändå att det finns barn som behöver få komma till adoption. Jag vet att andra länder också har minskat eller stoppat adoptioner, men jag tycker ändå att vi ska vara ett gott exempel.
Hanna Johansson har förståelse för att inte alla adopterade känner igen sig och kan ha svårt att ta till sig utredningens slutsatser.
— Den synpunkten finns ju och den får också finnas. Utredningen handlar inte om enskilda fall, utan om något som skett systematiskt. Det är klart att för den enskilda adopterade personen kan det vara jättesvårt. De flesta har växt upp i tron att deras adoption gått rätt till.