Vitboken som nu offentliggjorts visar ett tydligt nationalsocialistiskt arv med antisemitiska uttryck och rasideologiska idéer hos Sverigedemokraternas grundare.
Det förekom förnekande av Förintelsen, invandrare utmålades som hot och politiska motståndare som landsförrädare.
— Mitt parti grundades på ett väldigt dåligt sätt av människor med förkastliga åsikter, säger Mattias Karlsson, som nu sitter i partistyrelsen.
— Jag blir förbannad och äcklad över vilka idéer som tilläts förekomma.
Ber om ursäkt till judar
Han vill likt partiledaren Jimmie Åkesson, som gick med i partiet 1995, be om ursäkt till alla, framför allt judar, som har varit rädda för partiet.
— Med det sagt så känner jag personligen ingen skuld till det som beskrivs här. Jag håller med om beskrivningen om att jag och många i partiledningen ser inte det här som våra rötter.
Han bedömer att rötterna har kapats, att de är döda, däremot finns ett arv som inte går att påverka.
— Vi kommer att fortsätta hantera det här arvet och det är någonting som vi behöver ta ansvar för på olika sätt, och hålla den kurs vi har stakat ut: en fullständig nolltolerans mot antidemokratiska åsikter, fascism, rasism.
Mattias Karlsson, som beskrivits som partiets chefsideolog, gick med i SD 1999 men hade kommit i kontakt med partiet och beställt material redan 1994.
Han säger att man då var inne i en förändringsprocess mot att bli en kulturnationalistisk konservativ bred folkrörelse.
— Jag kände att det var ett arbete och en process som jag ville vara en del av, säger han.
”Hade inte bilden klar”
Hur såg du då på uttrycken som vissa företrädare hade?
— Jag hade inte hela bilden klar för mig, man är inte så politiskt medveten när man går in i politiken och jag var relativt ung, men jag visste om anklagelser om att det förekom, men jag tog också del av förnekanden från höga företrädare om att det över huvud taget existerat.
Författaren till vitboken Tony Gustafsson visar dock att företrädare med nationalsocialistisk bakgrund förekom i partiet in på 2000-talet.
— Men för mig var det viktigt att man sände ut väldigt tydliga signaler med de här uteslutningsprocesserna som inleddes under andra halvan av 1990-talet och att man hade en annan retorik, en annan framtoning, och verkade seriöst vilja bli någonting annat – vilket det också blev, säger Mattias Karlsson.
